This is also England

Jag och Conan hade tänkt gå på bio igår. Sist av alla skulle vi se This is England. Kidsen och deras sömn kom ivägen. Istället började jag och L se tredje delen av Upp till kamp. Sen kom L:s sömn i vägen så vi har slutet kvar. Jag slözappade lite men det var verkligen bara skit på TV. Bestämde mig för att trots alls se en film. Det blev Sweet Sixteen av Ken Loach. Den var hemsk men bra. Allt var så där grått som det bara kan vara i Storbritannien och Moskva. Väldigt många människor som hela tiden gjorde fel val. Slutet var inget för den genomsnittlige hollywoodproducenten. Jag kände mig faktiskt ganska sliten efteråt. Gör det fortfarande. Men se den.



Och om ni sen inte fått nog av brittisk arbetarklassmisär kan ni ju läsa Bernard Hares Urban Grimshaw and the Shed Crew som är en betraktelse över vad åren med Thatcher vid makten gjorde mot den engelska arbetsklassen och dess barn. Som sämst är den onödigt romantiserande och självförhärligande, som bäst, och det gäller de flesta sidorna, en svidande inblick i vad som händer när man slår sönder sociala strukturer utan att erbjuda någonting i utbyte. Tioåringar sniffar tändargas, tolvåringar har sex med varandra och vuxna för att det inte finns annat att göra, egna hus bränns ner för att hindra storebror från att ha en plats att skjuta heroin på, bilar stjäls och kraschas och misären är faktiskt sjukligt jobbig även om den mestadels balanseras av humor och värme också av författaren som vinglar som ett fyllo genom detta minfält utan att riktigt kunna hjälpa så mycket som han vill eftersom han också är en del av problemet.