Hittelön utfärdad

Ni ser den nedtill. Den ena. Ur två vinklar. Fjädern som jag tror är av trycktyp. Det är den andra det finns en hittelön för. En välkyld pilsner på balkongen. Så snart markisen den hör till är uppsatt. Det var när det skulle göras igår som den försvann. Rullade nesligt mot mellanrummet mellan golv och räcke och försvann. Den ligger väl där nere någonstans bland gammalt byggskräp och vegetation. Eller möjligen på någon grannes balkong. Dock inte på sjuan, sexan eller ettan för dem har vi pratat med. Jag sökte dess like på järnaffären. Spiros sa de. I Bromma. I morgon ska jag ringa dem och hålla en tumme för att de har en återförsäljare på Södermalm eller nära. Men fram tills jag fått tag i en gäller hittelönen. Om ni hittar just den vi tappade eller någon annan i någon låda med praktiska att ha saker ni sparat spelar ingen roll. Bara den passar. Jag fotade den bredvid en krona så ni ska ha ett hum om storleken.

En stilla förhoppning

Till och FRA skäller fåret

Generaldirektören för FRA skriver i SvD idag och det är både läs och tänkvärt. I mycket är det nog en korrekt beskrivning av vad som hänt och är tänkt att hända. Ja i nästan allt kan man nog säga. Men bara nästan. Han skriver ju inte om det som verkligen oroar. Om vad som skulle kunna hända sen. Om vart principförskjutningen leder. Eller åtminstone kan leda. Som jag ser det finns det två saker som verkligen är värda att oroa sig för. Det ena är något som gläder generaldirektören, nämligen teknikneutraliteten. Lagen är teknikneutral. Om luften runt omkring dig gick att avlyssna vore det alltså enligt den nya principen tillåtet. Den dag det är tekniskt möjligt att ställa upp en supermikrofon på Sergels Torg (eller miljontals mikrofoner runt om i landet) som kan spela in alla samtal som pågår överallt finns det alltså inget principiellt problem med att FRA filtrerar allt som sägs. Nu är det ju förstås lätt att skaka på huvudet åt det och säga att det aldrig kommer att hända. Vi har inte tekniken och vi kommer aldrig att tillåta att en sådan mikrofon placeras ut men hur många övervakningskameror hade vi i Sverige för 20 år sedan och hur många har vi idag? Hur svårt skulle det vara att förse dem med mikrofoner också och koppla dem till en databas? Det är någonstans det benet vi står och väger på när vi tillåter att all kommunikation som sker på Internet (som inte heller var mycket att hänga i julgranen för 20 år sedan) skall få passera FRAs filtrering oavsett om brott misstänks eller inte. Den andra frågan då? Jo generaldirektören skriver: FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser. Det är så vitt jag kan förstå en sanning med viss modifikation. Eftersom FRA inte får spana på inhemska företeelser menar han att de inte kan. Om det är så är det ju väldigt skönt men vad händer om riksdagen sätts under sådant tryck att det vill ändra på får? Bara i ett enskilt viktigt nationellt intresse? Hade det varit värt det i till exempel jakten på Olof Palmes mördare? I kampen mot organiserade pedofiler? För att ta reda på vad som egentligen hände med Estonia? För att utröna om det fanns ett personligt ansvar i hur Sveriges förra regering hanterade tsunamikatastrofen? Skulle trycket utifrån, eller inifrån, på regering och riksdag kunna bli så stort att de inte kan stå emot (och vi har ju i den här frågan fått se hur svårt det faktiskt är för en del riksdagsmän att stå emot tryck) utan tycker att det är dags att ändra på fåret så att FRA faktiskt kan få spana inhemskt? Bara i någon enda fråga av stort nationellt intresse förstås. Åtminstone inledningsvis. Vart leder de i så fall i förlängningen? Är de frågorna verkligen så färdigdiskuterade så att vi kan sluta oroa oss och bara lugnt hålla med om att debatten varit osaklig och att läget är lugnt? Generaldirektören skriver: Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms.En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa? Återigen är det orden som avgör. Han skriver skall men precis som det inte är fåret som är problemet är det inte heller skallet. Det är kanet som fåret står och skäller framför så att det inte ska synas som är problemet. Det är principfrågan om ifall icke brottsmisstänktas kommunikation och informationsutbyte ska få filtreras som det handlar om. Om det ska få ske var helst den teknikneutrala tekniken ger oss möjlighet. Ska det det? Jag noterar att jag i likhet med generaldirektören slutar med frågor för andra att besvara men också att det är helt andra frågor. Många saker är vi dock överens om. Inte minst avslutningen.

Förbättringar av integriteten gagnar oss alla. En livlig debatt också – om argumenten är sakliga.

Fredag i Hornstull igen

Vi började med att slänga andras skräp i Högalidsparkens papperskorgar och gunga tills det kom fler barn i morse. Det där plockandet efter andra känns lite tjatigt men K gjorde stora och lyckliga ögon när hon insåg hur många bollar som glömts kvar.



Thåström och Kent på Zinken i morgon enligt affischer vid tunnelbanan. Jag gissar att det räcker med att vi öppnar fönstret för höra konserten. Undrar om det är lagligt eller räknas som något slags upplevelsedelning?

Lite tidigare hemma vid köksbordet var det nära att ögonvrån tårades när jag läste Lokkos krönika i SVD (verkar inte vara upplagd på nätet än) om Terry Hall. Det är svårt att förbereda sig för vad som kommer att gripa tag. Bara några dagar innan bad mig den store Magnus från Skåne att skriva något om Terrys karriär efter Specials på Spengo och kanske kan det bli så någon dag. Jag har ju hur konstigt det än kan verka faktiskt ganska många skivor med såväl Fun Boy Three som Colourfield, Terry, Blair & Anouchka (den kan ha blivit felstavat), Vegas och soloplattor samt den med Mushtaq (det kan också ha blivit felstavat).



Spanien täppte verkligen till det för ryssarna och de flesta hål är väl även tilltäppta när det gäller statistik kring EM men jag skulle vilja veta om det någonsin tidigare varit så många regntimmar under ett stort mästerskap (ja i fotboll alltså - jag minns också friidrotten i Helsingfors) och i hur många procent av matcherna det händer att bägge målvakterna spelar i kortärmat som i matchen igår.

Jag hade nästan glömt hur gott det kan vara med färska jordgubbar.

Vi var på det sista sommarkaféet i Högalidskyrkan idag. 26 barn på en sångstund som var väldigt bra. K kommer att sakna dem. Jag med.

Jag läste del två i Måns Ivarssons biografi över Lundell som jag lånat på bibblan i veckan. Annars går det just nu trögt med läsandet. Det är en typ av svacka jag har svårt för. Men det höjer min korsordslösarkvot avsevärt.

Om ni som jag föll för Grand Archives kan jag tipsa om att det finns en konsert att spisa här.

Jag säger inte att det har fel men tycker att det är så pass lustigt att Kent utser sig till sveriges största rockband (fråga inte mig varför de skriver litet s i Sveriges) på sin hemsida att ni får en bild på några fina förstenade elefanter också.



Redheaded Stranger med Willie Nelson i cd-spelaren och högtalarna. Väldigt bra skiva.

Les Poursuivants (Cykelomslag #9)

Hmm... två bloggomslag på raken och från samma personer i cykelomslagsserien men jag har ju åtminstone lyckats klippa till bilden lite bättre de här gången så det får passera. Särskilt som Tour de France ju faktiskt startar ganska snart nu och därmed täcker upp perfekt i TV-apparaterna efter EM. Ett etappmål att besöka varje dag blir förstås Les Poursuivants där det redan börjat fila på listan över årets snyggaste dräkter.

Klädesplaggsmärkningen (del 2)

Sommar och tennistider och vad hittar jag i garderobens skrymslen? En väldigt stilig om än något skrynklig pikétröja förstås. Toppen tänker ni medan ni liksom jag undrar varför blogger valt att ställa bilderna i just den här postningen på högkant.



Förvisso toppen om det nu var så att det gick att bära den varma dagar utan att svettas floder till följd av syntetmaterialet. Förmodligen var det vad tillverkarna tänkte på när de beslutade sig för vad som skulle stå på klädesplaggsmärkningen. Riktiga karlar är ju inte rädda för lite svett.

Mardrömsjobb

Vad glad jag är över att inte jobba i TV4:s telefonväxel just nu.

Beslutet är ju fattat

Det är ju möjligt att Expressen har valt att tokvinkla men det är tyvärr också möjligt att vi har den statsminister artikeln presenterar. Det här blir faktiskt otäckare för varje dag som går.

Tåget går, tåget går (Låttips 32 & 33)

Av någon anledning är frasen ovan från Traste Lindéns Kvintetts låt Tåget går som finns på plattan Gud Hjälpe... ett av de låtfragment som allra oftast poppar upp i min skalle. L tog tåget till Köpenhamn idag men lyckligtvis är hon tillbaka i morgon och inte om ett år. Hennes syster L passade en sovande K ett par timmar och jag tog en fika med den store Magnus från Skåne. Fast först gick vi på Pet Sounds. Det är inte ofta numer. Jag slog till på två-för-en-cdn med Dillard and Clark och där finns ju en väldigt fin Train Leaves Here This Morning. Tyvärr finns den inte med dem på YouTube men Eagles gör den riktigt bra de med. Fast de var fienden en gång i tiden. Trastes Tåget går finns för övrigt också på YouTube. Två för en är visst grejen idag.

Kors i ögonen

Ni kanske redan hade koll på det men för mig var det en glädjande nyhet när jag precis gick in på Paul Heatons sida och via en länk fick klart för mig att det bara är några veckor kvar tills soloplattan Cross Eyed Rambler släpps. Sjunde juli bör ett ex vara på väg hit med posten. Då kanske vi dessutom kan börja sträva från dussinet mot tjoget vad gäller oss som vill se honom på scen i Stockholm. Önskelänken hittar ni fortfarande ute i högermarginalen.

...echoes in eternity

Är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att Svenska Spel fortsätter att pumpa ut den här redan från början måttligt fantastiska reklamfilmen i TV4 såhär post Poltava? Fast det kanske är något slags ironisk passning till Lagerbäck? Lite orättvist i så fall eftersom han och landslaget ju lyckades bättre än vad åtminstone jag förväntat.

Up the ladder to the roof

Oj, oj, oj. Jag har ju inte hunnit köpa nian och knappt lyssna på åttan och nu är det visst dags igen. Lagom till sommarlättjan slår de till med den tionde boxen i serien med återutgivningar av Motown. Men jag har ju resten av livet på mig att lyssna så det finns ingen anledning att gnälla. Särskilt inte som dollarkursen fortfarande är helt ok.

Skrattet fastnar i krävan

Jag tyckte ju att det var roligt med Billys postning om att vidareförmedla alla mail till FRA men det innebär inte att jag på allvar tycker att det ska göras. Det var en kul protesttanke. Ett sätt att belysa det osunda i lagförslaget som blev en lag vi gärna varit utan. Ett skämt som visade på allvaret i frågan men som nu när det verkar vara allvar luktar skämt med annan innebörd. Ni som haft några som helst uppretade kund- eller allmänhetskontakter vet hur det är. Man drunknar i protesten men man i sammanhanget har inget eller mycket lite med saken att göra. Mer än sitt jobb. Nu sitter förstås en stackars byråkratregistrator där och administrerar sig ner mot ett vardagshelvete bland invektiv och sarkasmer medan ansvarsalliansen funderar på vad som ska göras på semestern nu när det blågula EM-äventyret är över. Själv sitter jag här med skrattet i halsen och hjärtat i halsgropen. Vart är vi på väg? Ni skickar ju förstås er e-post vidare vart ni vill men det finns garanterat bättre adressater om ni inte vill framstå som yra höns. Alla som röstade fram de som röstade fram lagen till exempel. Lite krångligare förstås. Inte lika lätt med den breda valmanskåren. Särskilt inte som vi med säkerhet fått en ytterst snarlik lag med socialdemokratin vid rodret. Det gör både revolutionsromantiken och liberalismförsvaret mycket svårare men det är där vi har det. Problemet. Vi vill avhända oss ansvaret men inte ta konsekvenserna. Vi intalar oss att demokrati är att rösta med årslånga mellanrum. Att vi gör vårt och då får banne mig de göra sitt. På det sätt vi vill. Nu. Och nu och nu och nu oavsett vad andra vill. Och om vi inte får som vi vill så slår vi vilt omkring oss. Lägger oss på marken med sparkande fötter och hamrande händer medan vi skriker. Vill, vill vill, vill ha. Vi saknar sjukdomsinsikt. Vi attackerar symptom istället för att se sjukan i vitögat och det bara förstärker i fall som detta. Så vill ni verkligen ha bort lagen och inte bara spela för gallerierna finns det bara en sak att göra och det är att bita i det där lite kartiga äpplet och ge sig in i partipolitiken. I de befintliga partierna eller i nya som ni startar själva om ni tror att det är en bättre väg att springa. Det är så vår demokrati fungerar. Det är det vårt samhälle vilar på även när grunden känns gungig och jag är säker på att ni behövs där som stöttor och stadgande fundament. Det andra vägarnas småaktiga protest är billigt självrättfärdigande, svaga ekon av stöveltramp och hemmabombstillverkning, och spegel, spegel på väggen där säg mig vem som mest integritetsälskande är. Det var väl mest bara det. I morgon är det måndag i ett nytt Sverige. Vilket vi ska få framöver kan du vara med och påverka om du inte är upptagen med att gnälla, känna dig förfördelad och leta efter skoputslådan.

Trevlig midsommar!

Skivteknikfetischism

Ibland dyker det upp produkter som kan få vinylentusiaster att dregla lika flödande som en orginalpress av Do I Love You (Indeed I Do) med Frank Wilson. Jag och L sov ut en natt på Hotell Linné i Uppsala i helgen och på rummet fanns ett ex av något av Plazas magasin. Jag bläddrade förstrött tills ögon studsade på en prylsida. Vad var det här?

Det var en Furutech DFV-I LP Flattener. My God. En maskin som återställer bucklig vinyl till spelbart skick. Vilken dröm för alla som någon gång glömt en favoritplatta i ett soligt bakrutefönster på bilen eller lutad mot ett varmt element. Jag kommer förstås aldrig att äga någon, är det fantastiskt är det dyrt, men det är nog det mest upphetsande jag sett i vinylöverkursprylväg sen Herr Bergström skickade mig en bild på en direktvinylgraverare för hemmabrukare och dj:s för några år sedan. Den dagen hästarna springer extremt rätt är den kanske trots allt min. Undrar om det är dags att börja bunkra billig bucklig raritetsvinyl på börsar och loppisar?

Det är över nu

Kul kväll. Någon gång skulle det vara roligt att bli lite positivt överraskad. Statsministern visade åtminstone var han har sina prioriteringar och gick på matchen. Hoppas det känns bra. Vi andra får väl trösta oss med att det kommer nya matcher och politiker. Fast det kanske inte var mycket till tröst just nu.

If you can't beat them...

Jag ska lägga ned det här med FRA för stunden nu men innan dess måste jag bara be er att gå in och läsa det här hos Billy. Humor och allvar i en fantastiskt bra mix.

Olja på vågorna

Hur mycket jag än anstränger min demokratiska och byråkratiska sida måste jag tillstå att det är lite svårt att bli riktigt peppad av ordet återremittera. Det måste vara lite lättare för ITA som utan att riktigt förta sig slog ett decimerat FRA.

Straight to you (Låttips #31)

Det är inte alltid så lätt att komma ihåg första gången man hör talas om en artist men med Nick Cave vet jag precis hur det gick till även om året är osäkert, någonstans kring tiden för första Bad Seeds plattan. Jag hade som vanligt köpt en trave begagnade tidningar och i ett nummer av vad som nog var Kannibal eller 299 (hette den så?) fanns utöver en artikel om knuttarna i Sofia Hogs en om Nick Cave och Birthday Party. Jag var utan att ha hört en ton helt tagen. Det här var ju svart, coolt och hårt på riktigt. Långt, långt ifrån slentriandepprocken runt omkring mig. Jag har haft höjdpunkter, Roskilde 1991!, och dalar, jag har fortfarande inte hört nya skivan och bara singeln från Grinderman, i mitt förhållande till Cave men Straight to you kommer jag garanterat aldrig att tröttna på. En popdänga i den mån han gör sådana.

Herr Alarik som paranoiker

Det slog mig just efter att ha sett att att moderaten Karl Sigfrid ska rösta mot parti-, regerings-, allianslinjen i den så kallade FRA-lagsfrågan att människor som vill ha en sådan här lag mycket väl också skulle kunna tillåta att några, säg tre, partimedlemmar röstar emot för att det demokratiska taket ska verka vara lite högre än det är. Förhoppnings är jag bara lite skadad av för många böcker och filmer där svansar viftar på hundar.

Mannen som gick ikapp med regn

Det var en märklig morgon i Hornstull. Två meter framför oss var asfalten torr men halvmetern framför syntes nedslag från stora, tunga men glesa droppar. K och jag gick ikapp med regnet och det matchade oss steg för steg i dryga 200 meter. I lekparken var det lätt att se vilka tider barnen gått ut. Några som K fick söka skydd när regnet tilltog andra i fullt regnställ svettades när solen bröt igenom. När nederbörden var som tyngst att bära tog vi en kaffe med bakverk på Dellon. K rusade runt och jag läste DN. Peter Englund visade att det finns poänger med människor som har betalt för att tänka, tycka och skriva även om jag inte är helt säker på att han får rätt i rubrikens slutsats. Men det visste vi ju redan. Att det finns poänger alltså. Vad jag inte visste är hur otroligt intrikat läget är i grupp C i EM. Jag har läst tre gånger i SvD hur det blir med oavgjorda resultat men har ändå svårt att komma ihåg. Tänk om den där koefficienten blir avgörande, efter jumbomötet som skulle varit gruppfinal, till slut...

Spola tillbaka avlyssningsbandet

Nu tror jag att det är dags för vissa att ta ett djupt andetag och räkna baklänges från tio. FRA är en myndighet som vi gemensamt har för att vi gemensamt via våra ombud som vi valt i demokratiska val har beslutat att vi ska ha den. Är man inte nöjd med vad FRA sysslar med försöker man rätta till det inom de demokratiska spelreglerna. Särskilt om man vill slänga sig med uttrycket integritet. Då anmäler man det man tycker att de gör fel till därför avsedd instans och väntar snällt till den fattat ett beslut innan man blir nöjd eller överklagar och så vidare. Gillar man inte vad FRA gör och eventuellt ska få göra i framtiden finns det också andra ok vägar att gå. Så demonstrera gärna, argumentera med politiker, skriv mer (läs det morsan skriver!) eller mindre välformulerade blogginlägg och artiklar och håll en tumme för att det hjälper eller försök rösta bort lagen i nästa val om du vill, förutsatt att den nu röstas igenom i morgon, men håll dig till det och annat som lagen tillåter. Annars kanske vi till slut får ett samhälle där det är lätt för politikerna att argumentera (har inte statsministern varit väldigt tyst, just ja det är ju bara som vanligt) för att den här lagen behövs och rentav ska få komma att användas på ett annat sätt än vad som nu är tänkt.


Klippet hittade jag via Hemliga Morsan och Dyslesbisk.

Bandy, bandy, spela bandy

Det kanske inte riktigt känns som säsong men när Sirius sliter hårt i de nedersta regionerna i en sport brukar jag tänka framåt mot den där de så småningom ska börja slita hårt i de nedre regionerna. Dessutom har UNT idag kollat lite på hur finalkarusellen egentligen snurrade.

Rå som sushi (Låttips #30)

Dwight Yoakam och Buck Owens i Streets of Bakersfield. Jojo. Dwight kan så country han är vara den största rockstjärna jag sett på en scen. Det var på Roskilde och enligt ryktena åkte han limousine direkt från flygplatsen till scenkanten, klev upp, rev av ett fantastiskt set iförd stor vit stetson, orange läderbrallor och inte mycket mer, gick ned och satte sig i limman och for tillbaka till flygplatsen.

Dubbel-pluskall

Jag ska villigt tillstå att jag inte riktigt hängt med i debatten om vad FRA ska och inte ska få göra med vår kommunikation men om det är som jag tror varför stanna vid den kabelburna trafiken som passerar våra gränser? Om de presumtiva terroristerna och andra man vill få koll på får klart för sig att det finns en risk att åka fast den vägen lär de ju byta kommunikationsstrategi. Då räcker det inte med FRA. Vi måste ha FCKA - Försvarets Centrala Kommunikationsanstalt. Alla brev som passerar riksgränsen måste öppnas och scannas in för filtrering, alla offentliga och privata rum där samtal mellan olika nationaliteter kan tänkas förekomma förses med mikrofoner, ja det är nog rent av bäst att vi opererar in mikrofoner på alla med- och motborgare, åtminstone de som reser över gränsen, tills vi har möjlighet att scanna av tankar. För det är väl kommunikationen av informationen och inte var den finns och är lättast att komma över som är det intressanta? Det finns väl inte något principglapp här? Det ska väl i så fall täppas till? Någon fara för integriteten är det ju inte så länge. "endast sådant som väljs ut genom sökbegreppen inhämtas och lagras, och lagringen sker endast under så lång tid som krävs för att avgöra om informationen är värdefull för uppdragsgivarna". Ingen med rent samvete kan väl ha något emot det? "Endast sådant som väljs ut genom sökbegreppen" och "endast under så lång tid som krävs". Det känns väl helt tryggt?

Om jag trots allt känner en liten gnagande oro är det nog bara för att jag läste George Orwells 1984 vid lite för tidig ålder, lite för noga och lite för många gånger. Jag var förmodligen för mottaglig och lättpåverkad då. Men det är lugnt. Det går säkert bra. Blir säkert bra. De vill ju inget illa och risken att det någon gång i framtiden ska börja missbrukas, att det är ett steg som ska följas av fler, är ju liten. Det är ju Sverige. Det är ju inte precis som att det kommer att börja marschera militärer vid lekparken i Tanto. På onsdag röstar våra folkvalda.

Här är ett ljus för att lysa dig/ här är en yxa för att nacka dig.

Till J och A

Han snackar en massa i onödan i en minut och 40 sekunder och tramsar lite precis på slutet men det som är där emellan är den bästa versionen jag kunde hitta på YouTube. Bröllopslåtar blir inte mycket bättre.

Berg- och dalbana

Arkivet öppnas

Knappt hade jag lagt upp den förra posten förrän jag såg i tidningen att Grand Archives ska vara med i Musikbyrån ikväll. Det kan kanske vara läge att banda och kolla efter fotbollen.

Småfåglar (Låttips #29)

Nästan alla som har haft ett någorlunda stort musikintresse har väl låtar som direkt kan kopplas till andra saker. Jag skulle nog till exempel inte kunna höra Mikael Wiehes Fågel Fenix utan att börja tänka på Henning i Per Anders Fogelströms stadserie. För att ge ett nyare och mer frekvent spelat exempel så förflyttas jag alltid till min gamla lutande balkong på Svartbäcksgatan och läsningen av In Cold Blood när jag hör Dylans Desire. På samma sätt är det förstås med massor av låtar som kopplas till tider och platser istället för böcker. Pulps Common People är verandan på Barowiak och dans med armarna rakt ut, Jayhawks I'm gonna make you love me är tidiga morgnar på kalla plankgolv i köket i huset J hyrde i New Jersey och ytterligare andra är med all respekt närmare än ni har att göra med. En låt som jag först hörde för några månader sedan är nog på väg in på listan. Det var vännen Herr B som brände en samling som snurrat mycket, mycket och den inleddes med det för mig okända bandet Grand Archives och låten Miniature Birds. Den är min första föräldralediga senvår och försommar i nya lägenheten.

Spelberoende hjärntömning

Det finns ju många sorters spelberoende och mitt är av enklare slag. Jag fastnar ganska ofta vid datorn inbygda patiens Hjärter. Det är ett tystare sätt att tömma hjärnan än att lyssna på The Stooges och ett lugnare än att dricka sig tokfull. Ganska ansvarsfullt om man vill. Mina mål i Hjärter är att antingen få så få poäng som möjligt eller se till att alla tre motspelarna går över 100 poäng. Det är inte helt lätt att komma under fyra poäng men ett par gånger har jag hamnat på tre. Så igår mitt under nederbördsmatchen mellan Schweiz och Turkiet hände det. En poäng. Kanske borde jag lägga av nu men samtidigt gnager möjligheten att hamna på noll i mig.

I skuggan av EM

Spelades tre väldigt sköna poäng hem på Studan. Kan vi få en upprepning nu på söndag också?

That's Entertainment

Jag köpte ju nya Paul Weller begagnat igår också när jag ändå var förvisad till Vasastan. Hur det låter? Trots allt mest som en ny Weller. Inget att bli jätteupphetsad över men några av oss kommer trots det att ge den lite fler lyssningar än vad som nog är riktigt rimligt. Jag kanske återkommer med de bästa låtarna och om den är bättre eller sämre än säg Heliocentric (erkänn att ni hade glömt bort den plattan) men med tanke på hur det brukar gå när jag ska återkomma med något Weller-relaterat kan det ju ta ett tag.



När jag ändå är inne på Weller så skulle jag kolla upp en sak på YouTube och snubblade över Paul Weller. Inte mannen, utan låten. Det är kompisen Pop-Saras favorit Kristian Anttila som gjort den och det är heller inget att bli jätteupphetsad av men titeln tilltalade min humor. Därför ser ni den nedan.

Målen är tittandets lön

Jag är inte bättre än att jag kan tänka mig att försöka förtränga hur otroligt tråkig matchen mot grekerna var fram till Zlatans kanon och det där märkliga flippersnubblandet. 2-0 är ju skönt men jag har ändå mest tre frågetecken kvar efter det här när glädjen lite lagt sig. 1. Varför skjuter inte svenska spelare i allmänhet oftare? 2. Varför skjuter inte Zlatan i synnerhet oftare? 3. Hur långt räcker det här egentligen mot ett lag som inte bara vill trilla boll i den egna backlinjen? Åtminstone den tredje frågan får vi ju snart svar på.

Daggen drev visst med oss

Regnet i morse var inte mycket att hänga i den stundande midsommarstången. Det räckte precis för att en massa barn skulle luras att ta på stövlar och sen var det över. Det var många varma fötter i parken i eftermiddags. K sov och sov och sov i morse så jag fick vila halsen. När vi gick hem från förmiddagspasset i Högalidsparken gick strömmen. Hela Hornstull och mycket mer slocknade. Det är slående hur vi som går och de som kör skiljer sig ibland. De gående verkar milt roade av strömavbrott medan de körande bara ser en chans att äntligen slippa stanna vid rött. Om sedan någon barnvagn eller pensionär stryker med spelar ju mindre roll. Det gäller förstås inte alla men alldeles, alldeles för många.



Vi bor på ganska många trappor så det fick bli buss till Vasastan där propparna fortfarande satt i skåpet. Vi delade en sushi från stället som heter som en skivpostorderfirma. Verkligen delade. K åt fem bitar och jag fick nöja mig med lika många. Jag är ingen sushiexpert, äter ju helst laxbitar, men jag tycker att den lokala på Genkai är bättre. Ingen misosoppa fick man heller.

Nu är strömmen tillbaka och oj vilka snygga mål Spanien gjort men också oj vad torftigt det är mellan halvlekarna. Fyran har ju uppenbarligen satsat multum på sin studio i Kungsan och jag förstår ju att de måste plocka in reklampengar men som det är nu hinner ju nästan inget sägas i halvtid fast på ett sätt kanske det är lika bra när ändå just inget av vikt sägs. Jag är faktiskt lite nervös inför Sveriges match. Mest över att det ska bli ett 0-0 sömnpiller.

Driver dagg faller regn

Regnet som jag och marken längtat efter faller. På det alliansvänner brukar kalla statstelevisionen är lagret av gamla matinéfilmer hjälpligt avdammat för sommarlov. Sverige ska in i hetluften. Det är lite svårt att se hur vi ska räcka till mot till exempel holländare och portugiser om vi tråcklar oss vidare från gruppen. I övrigt tror jag att dagens ordination, i den mån K tillåter det, lyder te med honung, kardemummakaka, några sidor ur Slas Rosine och The World Of Count Basie The Most Powerful Force In Jazz. Klippet nedan är ett annat men funkar också bra. God morgon.

I övermorgon gäller det

Tro nu inte att jag skrivit fel. Jag vet att Sverige möter Grekland i morgon men det är ju inte riktigt lika viktigt som Sirius match mot Väsby. Hjälp vad vi behöver vinna nu om vi inte ska fastna här nere på sistaplatsen. Jag hade en vag plan om att ta mig till Uppsala för att kolla men med tanke på att snorfabriken gjort comeback får vi se hur det blir med den saken. Sverige då? Jag tror det blir noll-noll mot grekerna och sen torskar vi mot både Spanien och Ryssland men vi kan ju hoppas att jag har fel. EM så här långt? Det är ju väntade segrar där Portugal såg väldigt bra men inte helt avslutningseffektiva ut under större delen av sin match och tyskarna visade en viss tyngd, och oj vad hårt de skjuter, i sitt malande. Ändå känns det lite som att det är idag det börjar på allvar. Holland-Italien. Det borde kunna bli något.

Walk Away Renée (Soul Monday #13)

Det finns dagar och nätter när jag drömmer om en vettig DVD med Four Tops 60-tal. Förfärande lite verkar vara förevigat på film eller så har de av okänd anledning ställt rullarna längst ned i källarvalven. Här är de i allafall i en ljuvlig cover på The Left Bankes Walk Away Renée. Orginalet hittar ni på plattan Walk Away Renée/Pretty Ballerina och Tops cover finns på deras fantastiska platta Reach Out. Bägge kom 1967. Om ni inte nöjer er med det kan ni dessutom leta reda på Billy Braggs maxi Levi Stubbs Tears där han gör en Version på baksidan.

Den brända jorden

Helt andra flak

Jag får det verkligen inte att gå ihop. Alla som sitter i en bil ska ha bilbälte på sig och samma utveckling är långsamt på väg på bussarna. Hur kan det då komma sig att det är ok att skitfulla tonåringar åker runt stan på lastbilsflak bara för att de går ut skolan? Och varför får de samtidigt helt fritt ägna sig åt förargelseväckande beteende och störande av allmän ordning? Jag vet att det här får mig att framstå som en käpphyttande åttioåring med moralpanik och insändare undertecknade hederlig skattebetalare men jag undrar verkligen hur den här ekvationen räknas ihop.

Ett flak öl eller ett flak öl?

Bortamatch hemma

Bara kvarten kvar till BP tar emot Sirius på Grimsta. Min närmaste match i år tror jag men jag följer den från soffan. Natten som var och allt L har på jobbet går före. Mindre nervöst blir det också. Dessutom vann vi ju senast.

Det stora livet

K sov oroligt i natt. Värmen, tänderna, tillväxten? Vem vet? Jag gick upp och upp och upp. Vid fyra grät hon tills vi lagt oss på soffan. Hennes öra mot mina hjärtslag. En timme senare var en mara där. Hon somnade om mellan mig och L i storsängen. På morgonen sov hon ut. Så liten, så stor. Hon vaknade till och sa mamma två gånger innan hon somnade om. Hjärtan kan brista för mindre. Senare satt hon på sängkanten och dinglade med benen. Gick direkt och hämtade boken om Tvillingarna på bondgården. Den skulle läsas före frukost. Så stor, så liten. Inget hade helt kunnat förbereda mig för det här och jag undrar vad jag kan göra för att förbereda henne för livet utanför. Det som hårdnar. Kanske inte mer än jag gör men hur ska det räcka till? Ibland önskar jag att hon för alltid skulle kunna få vara den där lilla tjejen som kommer rusande emot mig med utslagna armar när jag säger kram. Hon som skrattar så hon kiknar av tittutlekar. Hon som testar gränserna genom att skvätta mjölk över halva köket.

Det handlar rätt mycket om hållning

Motivation eller tvång? Morot eller piska? Varför inte kombinera? Regimen verkar just ha kommit på att man genom att vända på moroten kan använda den som piska också. Det är bara att hålla i själva matdelen och rappa med blasten. Framåt på sitt sätt men jag hade gärna sett något lite mänskligare tendenser när det gäller att komma till rätta med sjukskrivningsproblematiken än att vi tar ytterligare ett steg på vägen som ledar tillbaka till det gamla statarsverige. Jag tror ju inte att vi direkt kommer att få se ett samhälle där människor i stor mängd tvingas flytta på stört för att ta jobb till lägsta möjliga lön men att någon överhuvudtaget vill öppna de dammluckorna känns väldigt sorgligt.

Samtidigt över SÖS

In the City

Det finns saker som är lätta att glömma bort här i semiförorten till den kungliga huvudstaden för att det är så naturligt och självklart och då talar jag inte om att de flesta medborgare i landet inte har tre italienska kaféer och tre sushiställen på bekvämt promenadavstånd utan att vi lyckats döda myggen. De finns inte här. Jag antar att det är avgaserna och det är i så fall det enda som är lite förmildrande med dem. Det kliar på mina fötter, på mina ben, på min rygg och på armar och händer. Myggen trivs sannerligen bättre i Fjällnora än i Hornstull. Jag försöker intala mig att det är en del av sommaren men min retorik faller ganska platt till den stekheta asfalten. Vi lyssnar på The Jam istället. Jag har bara hört singeln Have you made up your mind från Wellers nya än så länge och den övertygar inte lika mycket som han gjorde på debuten In the City.

Graden i baden

Kallt var det. Väldigt kallt för en som åtminstone varit badkruka men nu är premiären avklarad och jag har badat både i maj, juni och Fjällnora i år. Svensexan som förde mig dit har kunnat anas i kroppen idag. Det var ingen lätt match att jaga efter K genom SJ-vagnar i värmen vid lunchtid.

Var är min EM-pepp?

Det är ju bara dagar kvar nu och jag har köpt Offsides stora EM-specialnummer men jag kan inte känna det där riktiga suget. Kanske blir det bättre när det kommer igång. Jag hoppas det.