Vad lyssnar du på och läser nu för tiden?

En liten lägesrapport eller kanske snarare avstämning såhär på dymmelonsdagen.

Monica Zetterlund - Du mitt liv
Monica Zetterlund - Ellinor Rydholm
Camper Van Beethoven - One of these days
Camper Van Beethoven - Change your mind
Ratata - Försent
Stephen Duffy & The Lilac Time - Happy go lucky
The Lilac Time - Reunion Ball
Rolling Stones - Ruby Tuesday
Teenage Fanclub - Baby Lee
Kajsa Grytt - Allt Faller
Tracy Thorn - Oh the divorce
Mikael Wiehe - Strö all min kärlek
Hoola Bandoola Band - Ingenting förändras av sig självt

De låtar som finns på Spotify är tillagda på Vad lyssnar du på nuförtiden.

Jag läser beroende på var jag befinner mig Ulrika Knutssons Kvinnor på gränsen till genombrott - Grupporträtt av tidevarvets kvinnor (i tunnelbanan och på bussen), Örjan Svedbergs Hoola Bandoola Band: Om ett band, en tid, en stad (i soffan och sängen) och Lo Kaupis Bergsprängardottern som exploderade (i rummet vi kallar biblioteket).

Mitt namn är Martin och jag är beroende...

Row, row, row your boat

Kapprodden mellan lagen i The Oxford and Cambridge Boat Race på Themsen är en verklig klassiker (glöm omgående det där svenska reklamjippot om ni råkat läsa något om det) med fantastisk historia. Det behöver man inte ha överdoserat på Another Country, Brideshead Revisited eller annan välskräddad anglofilm (fanns det ordet innan eller uppfann jag det precis?) för att tycka. Tävlingen avgjordes första gången 1829 och på lördag är det dags för upplaga 156. Oxford vann förra året men Cambridge ligger några båtlängder före i maratontabellen med sina 79 segrar mot Oxfords 75. Den matematiskt lagde noterar att summan av det bara blir 154 vilket förklaras av ett oavgjort resultat 1877. Sex gånger har båtar sjunkit men bara tre gånger har det direkt påverkat slutresultatet. Tänk på den ett slag och gräv sedan ner er i historiken. Rekordet för snabbaste race är 16 minuter och 19 sekunder (satt av Cambridge 1998) och den mest tragiska inverkan på utgången var 1868 när Cambridges James Gordon råkade skjuta sig själv när han skulle rengöra sitt gevär. Oxford vägrade att vänta med genomförandet av tävlingen och vann med sex båtlängder. I år väntas omkring 250 000 åskådare följa loppet från Themsens stränder och många fler via TV. Läs mer här, njut av fler snygga historiska affischer och börja fundera på om det inte trots allt väldigt snart är hög tid att se om Another Country. Kanske redan ikväll som uppladdning.

Det kanske finns något där

Orken tryter. Tröt. Läs andra istället. Lyssna på nya Teenage Fanclub även om veckans låt förstås är Happy Go Lucky. Ta en promenad. Se framåt. Uppåt. Nedåt. Omkring er.

Söndag i Hornstull

1988-kvällen var mycket trevlig. Jag var som väntat kass när det kom till introtävling. Tracks- och dansgolvshit från året är inte riktigt min grej. Och introtävlingar inte riktigt min gren. Jag är bättre när vi kommer till faktafrågorna.

Vädret har varit som det varit. Vi gick till VFEM. Påskpysslade. I lördags. K ritade två huvudfotingar. Fotobevis kanske kommer.

Vi tycker att Män som hatar kvinnor funkade bättre som TV-serie än film.

Jag såg inte killen i huset mitt emot men vi släckte i år också.

Idag var jag och K till biblioteket. K lånade barnböcker, jag en om Hoola Bandoola Band. Vi hängde i den blöta och kalla Drakenparken. Barnens morfar var här. Vi åt vad som förmodligen var årets sista semlor. Köttfärssåsen blev god. K badade, jag fick borsta ut hennes hår och vi såg hästar på barn-TV. Hon somnade medan jag värmde välling. Håret är kortare. Mitt. Skägget med. Räkningarna är betalda. Sängen är nära.

Veckans trams och dumheter har varit för mycket. Ni har säkert läst om det. Vi tar nya tag nästa vecka.

It was 22 years ago this year

Den större Magnus från Skåne har bjudit hem ett gäng ikväll. Det är 1988-lyssning no less. 1988. Jag gick nästa sista terminen på gymnasiet den hösten, jag jobbade extra på två städjobb på helgerna, jag hängde på Café Genomfarten, Skivboden, Ungdomens Hus, MusikÖrat, Café Linné, Rackis, Barowiak och för sista året i någon större utsträckning på Hamregården. Vi flyttade från Källarbäcksvägen och in till centrala Uppsala och en ny tid var faktiskt ganska nära.



Magnus inbjudan fick mig att börja leta i skivhyllan och minnet. Vad lyssnade jag på som var nytt 1988? Vilka skivor kom då? Vilka har jag kvar? Det vissade sig att jag har väldigt många skivor från det 1988 som först kändes lite anonymt. I källaren hittade jag dessutom en komplett årgång Slitz (samt en skolfotokatalog) och i bokhyllan en motsvarande årgång Sound Affects som stöd för hjärncellerna. En hel del av låtarna jag minns finns på Spotify medan annat som till exempel Van Morrison & The Chieftains platta Irish Heartbeat, Everything But The Girls makalösa singelbaksida Living on honeycomb, Graham Parkers fantastiska comeback The Mona Lisa's Sister och låtar från Tracy Chapmans debut saknas. Det blev i alla fall en lista för er som inte kan vara med hos Magnus. Mycket är sånt jag lyssnade på då, annat sånt jag började lyssna på senare och ytterligare några spår låtar från plattor som inte gick att låta bli att ta med om jag vill minnas 1988 på ett någorlunda korrekt sätt. Det blir alltså inte någon trimmad best of-lista med enbart personliga favoriter utan ni kommer även att få höra exempel på de uttjatade låtar som skvalade ur radion tidiga morgnar när jag dammsög golv eller eftermiddagar när jag tömde papperskorgar. 1988 var ju inte helt helgjutet.



Det är förstås som alltid lite lurigt med årtal. Är det ok att ta med The Pogues och Kirsty MacColls Fairytale of New York som är med på plattan If I Should Fall From Grace With God som kom 1988 när den släpptes på singel redan 1987? Hur gör man med en skiva som släpptes i England eller USA 1987 men i Sverige först 1988? Med en låt från en platta som kom 1988 men som singelsläpptes och blev en hit först 1989? Jag har varit lite halvslapp i källkritiken (men kunde förstås inte anpassa mig till att Spotify påstår att Andy Whites Kiss the big stone kom först 1989) och en smula inkonsekvent. Drygt tio timmar och 150 låtar blev det. Håll tillgodo med Herr Alariks 1988!

För er som inte har Spotify en liten video från YouTube som på ett ganska bra sätt ger en bild av 1988. Eldkvarn med gästartister från Cirkus Broadway-projektet.



Uppdatering. Läs mer om 1988-kvällen här.

Vårens snyggaste flyer (Cykelomslag #31)

Jag har den senaste tiden med hjälp av lite mer eller mindre bra cykeltävlingshemsidor suttit och skrivit lite korttexter och det är inte direkt något snack om vilken vårklassiker som satsat bäst när det kommer till grafisk utformning. Liège-Bastogne-Liège är i mål innan de andra ens har börjat fundera på spurtuppdrag. Det är en månad kvar till den tävlingen men redan i helgen är Armstrong, Contador och de andra i sadeln i Criterium International. Herr Alarik cyklar i vanlig ordning i soffan.

Dagens idrottsnamn

Ben Rutten. Spelar i Adelaide Crows. Australian Football League förstås. Ben Rutten.

Tröttsamt uppvaknande

Jag vaknade till Jimmie Åkessons (om man nödvändigtvis vill omstava Jimmy kan man väl åtminstone skriva Jimi så det blir lite rock 'n' roll över det hela) röst i P1 Morgon i morse. Han debatterade, eller vad det nu ska kallas, med Fredrick Federley (nej det blir inte pluspoäng för ck heller) och jag blev så trött. Det är ju nästan så man önskar sig tillbaka till en tid av töntar med drag under galoscherna eller ännu hellre till en tid när mörkermännen hette Vera och Assar och deras förvridna verklighetsuppfattning fick nöja sig med det mediautrymme som insändarsidorna i Seriemagasinet erbjöd. Åttiotalet, Mike Nomad, Steve Roper - kom tillbaka! Nästan allt är förlåtet.

Livet, döden och det svåra

Vi har varit här förut. Jag vet fortfarande inte. Jag gläds fortfarande med Martins livsvilja. Med hans senaste text. Över att han vill leva. Men jag kan inte helt släppa invändningarna. Om han inte haft ok ekonomiska förutsättningar, anpassad bostad i ett storstadsområde med närhet till kvalificerad vård, familj, socialt skyddsnät, intressen, ett intellektuellt yrke som går att utöva trots förlamningen och kanske framför allt det där drivet som lyst i ögonen och den där humorn som suttit i mungipan varje gång jag träffat honom, och det är för sällan nu precis som det var före olyckan, sedan den där första gången han kom fram och hejade på Uppsävjaskolans gård, i den mitt av 70-talet som drog mot slut, enbart baserat på att han tagit reda på att vi hade samma förnamn? Om han inte hade det? Om han inte nått en vändpunkt när det var som svartast och han ville dö? Om han trots sjukvårdens insatser fortsatt att vilja dö varje dag i tio år men hela tiden saknat den möjlighet som vi andra har? Den möjlighet som genom sin blotta existens kan räcka för att orka leva. Jag vet fortfarande inte och jag ser alla argumenten och håller med om så mycket. Men jag kan inte riktigt släppa det. Någonstans kan jag inte annat än se att rätten till det egna livet också rymmer rätten till den egna döden. Hur sorglig, omskakande, feg och svårförlåtlig den vägen än är. Och den som är död ångrar sig inte. Alla andra ångrar olika saker i olika grad men inte den som är död. Då återstår bara frågan om ifall staten ska vara behjälplig då och hur det i så fall ska regleras och genomföras...



För övrigt skulle jag vilja rekommendera Maud Nycanders TV-dokumentär om psykvården Livet bakom stängda dörrar som just nu visas på SVT och uppmana alla som inte redan gjort det att anmäla sig till donationsregistret.

Dagens norska uttryck

Ha en smørefri dag!

Vad är de så rädda för?

En före detta klasskamrat demonstrerar i dagens morgonblad med all icke önskvärd tydlighet skillnaden mellan att slå huvudet på spiken och att sätta spikpistolen mot tinningen och trycka av. Om jag var lagd åt samma slängiga guilt by association retorik som han ibland begagnar sig av skulle jag kanske fråga vad nästa steg på familjepolitikens område är. Förslag om avskaffande av rösträtt för gifta kvinnor? Tack och lov ägnar jag mig inte åt sådant. Frågan tål dock att upprepas. Vad är de så rädda för?

Herr Alarik väntar på sin mötesrequest

The Ballad of El Goodo (Låttips #87)

Jag var aldrig något jättefan, såg bara några låtar då på Lollipop och tog lång tid på sig med att hitta in i Big Star, ändå sved alla de där kommentarerna efter hans död till. Några av Alex Chiltons bästa stunder är verkligen musik som är så bra som den kan bli. "Years ago, my heart was set to live, oh But I've been trying hard against unbelievable odds. It get's so hard at times like now to hold on". Ni hör The Ballad of El Goodo och många andra av hans bästa stunder på en Spotifylista Alex is the man: Alex Chilton 1967-2000 by DickDodd som HL satt ihop. Vill ni läsa mer går ni förstås först hit.

Söndag i Hornstull

Snön har fallit. Igen. Blöt och tung efter vad det såg ut. Jag höll mig inne. Igår for jag med barnen till Uppsala för släktlunch. Då sken solen och snön töade. Det är ett nöje att resa med K och P men jag tänker aldrig mer glömma blöjpåsen i Uppsala. Återfärden var en liten pärs. Noterade att Uppsala Skivbörs bytt namn till Westers. Såg inte till Matte.

Såg däremot delar av SM-finalen på TV. Det var inte direkt skönspel i snöstormen. Spösnö och träskbandy som två bekanta uttryckte det. Bajen lyckades till slut. Men det lär väl ingen ha missat vid det här laget.

Mats Odell i Agenda nyss. Han skrämmer mig men programledarens slutkommentar var skön.

Min pappa har flyttat till Spanien. Det känns lite märkligt men också ganska tufft. Det går att omforma sin tillvaro.

Jag läser Josefin Ekmans Rockabilly - En bok om de sista romantikerna och Ulrika Knutssons Kvinnor på gränsen till genombrott. Bägge är bra. Till det lyssnar jag fortfarande på musik från 1988. Ge er till tåls till slutet på veckan så har ni Spotifylistan. På tal om 1988 såg jag Cirkus Broadway härom dagen. Det där årtiondet är märkligt avlägset och närvarande.



Vi såg Män som hatar kvinnor på TV i lördags och tyckte att det var bättre än filmversionen.

P är snart fem månader. Fem månader. Nu ska hon bada så vi slutar här.

Ständigt denne Paul

Två av remixarna från dyrversionen av Paul Wellers kommande platta finns att tanka gratis och om jag fattat rätt lagligt nu. Gå bara in här. Det är Wake Up The Nation (Zinc Remix) och den tidigare omtalade No Tears To Cry (Leo Zero Remix). Jag föredrar den senare som jag för några månader sedan höll på att leta mig blå efter innan jag hittade en ful mp3 rippad från radio. Tack till Jonken för tipset. Jag blev så peppad att jag till slut kopplade datorn till stereon. This is the modern world.

För er traditionalister som hellre vill ha en akustisk version av No Tears To Cry finns det en från ett tyskt radioframträdande i videofönstret nedan.

En månad kvar

Sirius matcher i Division 1 Norra 2010.

2010-04-18 15:00 Umeå FC - Sirius
2010-04-25 16:00 Sirius - Dalkurd FF
2010-05-02 16:00 Arameisk-Syrianska IF - Sirius
2010-05-11 19:00 Sirius - Vasalunds IF
2010-05-17 19:00 Valsta Syrianska IK - Sirius
2010-05-24 19:00 Sirius - Hammarby TFF
2010-05-29 16:00 Carlstad United BK - Sirius
2010-06-06 16:00 Sirius - Bodens BK FF
2010-06-13 16:00 Gröndals IK - Sirius
2010-06-20 16:00 Sirius - BK Forward
2010-06-28 19:00 Östersunds FK - Sirius
2010-07-04 16:00 Sirius - Syrianska IF Kerburan
2010-07-10 16:00 Västerås SK FK - Sirius
2010-08-09 19:00 Sirius - Västerås SK FK
2010-08-15 18:00 Syrianska IF Kerburan - Sirius
2010-08-19 19:00 Sirius - Östersunds FK
2010-08-22 16:00 BK Forward - Sirius
2010-08-30 19:00 Sirius - Gröndals IK
2010-09-06 19:00 Hammarby TFF - Sirius
2010-09-13 19:00 Sirius - Valsta Syrianska IK
2010-09-19 15:00 Bodens BK FF - Sirius
2010-09-26 16:00 Sirius - Carlstad United BK
2010-10-03 17:00 Vasalunds IF - Sirius
2010-10-10 16:00 Sirius - Arameisk-Syrianska IF
2010-10-17 14:00 Dalkurd FF - Sirius
2010-10-24 15:00 Sirius - Umeå FC

Fototips från Hornstull

Det behöver ju inte innebära några problem men ett tips är ändå att spara kvitto om ni någonsin beställer foton på ert barn som tagits av ett sådant där dagisbarnfotograferande företag som heter JB Studio. Samt att förbereda er på att det kan gå åt lite icke arvoderad skrivtid för att försöka reda ut problem orsakade av deras bristande administration. Om det här bara hade gällt den felaktiga betalningspåminnelsen i februari hade jag förstås inte skrivit något här men när de nu en dryg månad efter att de meddelat att vi kan riva den följer upp med ett inkassokrav får de ju skylla sig själva om någon presumtiv kund hittar hit och tänker en gång till. Kvitton ska man för övrigt alltid spara ett tag.



Uppdatering ett dygn senare. De har lovat att fixa det. Igen. Vi hoppas på det. Vi har nämligen annat att ägna oss åt. Bättre annat.

Uppdatering lite senare ändå. Nu har vi fått det på papper och en biobiljett som plåster på såren. Jag och L får väl lotta om vem som ska gå.

Strid i natt

Man ska inte försöka vara fyndig och ge sin blogg en underrubrik som den ovan. Den ovanan straffar sig snudd på genast. I natt vaknade något av barnen varje timme. De byttes om medan jag var med på hela racet. Jag har sovit ikapp lite och hoppas ta resten nu. Godnatt.

Uppdatering. Underrubriken löd "Nere för räkning i Hornstull och Sundbyberg".

Måndag, måndag

En måndag men inte som andra. Jag är föräldraledig i veckan. En försmak av vad som kommer. Ledig är nog inte ordet. Särskilt inte som det var stängt på förskolan. Dock definitivt förälder. Vid halv nio hade vi varit uppe i timmar och åt en andra frukost hos SJFG. Mycket trevligt. Farmor kom sen. Det har lekts i smältande snö och den där andra sprutan mot den så kallade svininfluensan blev äntligen tagen av K. Sin vana trogen sa hon inte ens pip. Monoåterutgåvan av Revolver föll bakom LP-skåpet. Tror att den delar plats med ett The Lilac Time-omslag. Förmodligen med något annat också. Tids nog. Vi bakade kardemummakaka och bjöd. JFG den här gången. S var annorstädes. Direkt efteråt ville K gå ut i parken och dricka varm choklad och äta knäckemacka. Vi hade pratat om det igår. Jag glömde. Tack och lov gick besvikelsen över när vi beslöt att det görs efter förskolan imorgon. Det är så lätt att missa vad som är viktigt för en treåring. Fast man anstränger sig. Deras uppfattning om logik, orsakssamband och konsekvenser skiljer sig. Vi kollade Bollibompa på datorn. Jag är en annan generation. Har inte vant mig vid det där tittandet och lyssnandet än. K kraschade helt slut klockan sju. Jag skulle kunna göra det nu. P som sover när det faller henne in är mer vaken. Det smälter i Tanto men är tokhalt på sina håll. Gå inte mer på isarna. Snälla.

Söndag i Hornstull

Vi lämnade barn och Melodifestival bakom oss igår kväll och gick till Sjögräs. Vägg i vägg till där vi träffades första gången. Jag och L. Vi drack gott, vi åt gott, vi pratade gott. Vandrade hemåt längs Hornsgatan sen. Ett annat liv som ibland får plats i det här.

L och K hälsar solen i Drakenparken. "Blåsbubblor" mot himmelen och en dröm om sandaler. Jag sitter i soffan. Lyssnar på Everything But The Girls Idlewild. P sover på min vänstra arm. Läser Åke Edwardssons Genomresa. Ett annat Sverige men nära.

Söndagsmusik från Spotify. Everyday is like Sunday.

Rapport från en lunchrast

Gårdagens. Det är skillnad på rea och rea. Myrorna Sundbyberg. Två Orwell, två Sillitoe, en Kerouc, en Nin, en Steinbeck, en Hemingway och en Thomas. Summa 90 kronor. Supremes A' Go-Go, britisk monoutgåva från 1966, i mycket bra skick? 20 krononor. Den som är specialintresserad av John D. MacDonalds böcker bör nog göra en utflykt.

Turnéflyern (Cykelomslag #30)

För den cykelintresserade rekommenderas även Vacchi och Adamsons webb-TV-inslag från velodromen i Falun.

Första orden i första låten och skivtiteln

Vännen Jeppe ställde en fråga på Facebook igår kväll. Nattsömnen stördes sen inte bara av barn. Det grubblades. Frågan. Vilka album har skivtiteln som första textrad i första låten? Ni förstår ju vad det gör med någon som mig. Jag har hittills kommit på de nedan. Några andra bidrog med ett par till men jag räknar med att ni kommer att fylla på i kommentarfältet.

Clash - London Calling
Impressions - Keep on pushing
Beatles - Help!
Lill Lindfors - Du är den ende
Chairmen of the board - Give me just a little more time
Kasey Chambers - Brickwalls and barricades
John Lennon - Imagine
Ann Pebbles - I can't stand the rain
Harold Melvin & The Blue Notes - Wake up everybody

Pedals & Beer Pumps (Cykelomslag #29)

The good news är att releasedatumet för Paul Heatons nya soloskiva verkar komma närmare och närmare. The bad news är att jag knappast kommer att vara en i publiken på pubturnén Pedals and Beer Pumps Tour 2010. Kunde han inte bara ha hörsammat min önskan och lagt en spelning på Sjöhästen i Hornstull? På tal om cykelpedaler följer jag just nu Paris-Nice och Tirreno-Adriatico samtidigt på TV. En liten tröst. Schysst logga har han fått till också Paul. Jag tycker vi klassar den som ett cykelomslag. Årets andra.

Vykort från London (Låttips #86)

Hur har jag kunnat missa den här? Ray Davies och Chrissie Hynde, lågmält och fint, uppblåst och översentimentalt. Mig fick dom.

Dagens sportnyhet

Var väl egentligen gårdagens men jag är inte alltid så snabb. Hur som helst så är Ken Doherty, republikens hopp, Dubbelräven, klar för snooker-VM senare i vår. Vi kanske inte är så många som gläds här hemma men som vi gläds.

Dagens tävlingsnamn

Man förstår att de oftast använder förkortningen BSB när det officiella namnet är "The 2010 MCE Insurance British Superbike Championship in association with Pirelli"

Take no heroes - Only inspiration III

Internationella kvinnodagen. 100 år. Hundra dagar på hundra år. Inget ont om välbehövlig manifestation men det är ju alla de andra de handlar om. De dryga 36 400. Dagarna, nätterna. Alla de som passerade innan. Alla de som kommer. Men det vet ni ju. Det vet vi ju. En låtlista för L, K, P och alla er andra. Take no heroes - only inspiration.

Lotusblomma (Soul Monday #25)

Det kunde förstås lika gärna ha varit Jazz Monday men det är en serie vi väntar med. Håll till godo med svänget hos Souljazz Orchestra och låten Lotus Flower. Jag hittade den över hos Soul-Sides och tycker att det svänger rätt skönt. Snygg video också.

Söndag i Hornstull

Jag och K var uppe i tid till starten på Vasaloppssändningen. Jag var även perifier statist i dagisleken. Ställde en dum fråga till K, 3 år och fyra månader, som placerat ut de olika barngrupperna på lämpliga platser och nu letade efter någon i trollgruppen som var borta.

- Är du troll eller tiger, frågar den medelålders fadern.
- Jag är pedagog på den här förskolan, svarar dottern med lätt tillrättavisande tonfall.

Det var för övrigt kul att Jörgen Brink vann. Särskilt med tanke på hur många gånger en händelse i hans förflutna ältats i sportsändningarna den senaste tiden.

I fredags bjöd VFEM oss på middag och igår hade vi SJFG + L här. Bägge tillställningarna var mycket trevliga liksom dagens kaffe och mjölkersättningsbesök från EM. Ett namnsdagsfika hos EIÅG hanns med igår också och ändå har det varit en ganska lugn helg. Men så var ju bara en av aktiviteterna utanför Draken och Mariatorget ligger ju ganska nära. Pulka har åkts och skridskor. K har stått för själva åkandet och vi andra för viss support. När solen sken som mest fylldes Tanto av barnfamiljer igen och parkbänkarna av det lokala alkisgardet. Jag ser det som tydliga vårtecken men räknar med backlash.

Jag har kollat låtar från 1988 till något som förhoppningsvis blir av. Det kom förvånansvärt mycket som jag har då och förvånansvärt mycket bra. Så småningom får ni en spotifylista.

Det finns en femma till salu i huset att drömma om. Det lär stanna där. Bostadsmarknaden känns ungefär lika sjuk som vanligt så egentligen borde jag väl vara glad att det inte gick bättre än det gjorde med ränterabatten. Över att banken håller lite mer i pengarna. Återstår ändå att se om de får behålla kunden eller om någon annan vill mer.

J-O!

P sover på mina lår. Det går så fort. Nu får bara huvudet till rumpan plats där.

It's as hard as A-Z II

Det fanns en halv antydan till ett löfte i kommentaren till den här posten och nu är vi här och där. 130 låtar i bokstavsordning utifrån artisterna och gruppernas namn. Fem på A, fem på B, fem på C och så vidare hela vägen fram till fem på Z. Från Action Painting! till Zuzu Bollin. Dryga sju och en halv timmes lyssning. Om ni visste hur många grupper det är som petar in ett the framför sitt namn och försvårar ett sådan här upplägg. Q, X, Y och Z är för övrigt inte helt lätta bokstäver att ha att göra med.

Herr Alarik blandar och ger II

Regn (Låttips #85)

Hotel California är utläst, Beatles in Mono är genomlyssnad. Syntesen av det hela, katalyserad av Vinlusen, har ni kanske nedan. Tre pers, akustiska gitarrer, stämsång. Susanna Hoffs och Matthew Sweets coverplattor är ytterst älskvärda. Särskilt den första med 60-talslåtar och särskilt när de fokuserar på akustiskt och Hoffs röst framför Sweets vilja att vara elektrisk som Neil Young. Rain är ju möjligen Beatles bästa b-sida någonsin även om den kanske inte är lika unisont älskad som säg Penny Lane. Undrar om Weller tänker damma av den till Way Out West? På tal om Beatlestolkningar: Monica Zetterlund – Ellinor Rydholm.

Herr Alarik vårstädar i snöfallet

Bloggar ute i högermarginalen som inte uppdaterats under 2010 flyttas sakta men obevekligt in under rubriken I träda. Kanske är jobbet klart lagom till årskiftet. Kom till Kritan har återuppstått och flyttat åt andra hållet. Samt till Istanbul. Läs mer. Gör det.

Hur tänkte de nu?

Festivalen i Götlaborg som snott sin förkortning från Wendy O Williams har bokat in Pålle. De är mer än nöjda. Faktiskt så nöjda att delat Woking på mitten, flyttat det en bra bit och släppt ned delarna på varsin sida om Themsen. Snyggt! Om det lyssnat på alla Pauls skivor eller sett honom live är tveksammare då det förklarar att han är The Shit varje dag. Tro någon som följt den där flamman de skriver om i snart 30 år. Det är han inte. Men när han är bra är han väldigt bra. Köp biljett, go west, lid lite under muskelrocken, håll om någon ni tycker om under balladerna och dansa som tossiga när det kommer Jam- och TSC-låtar på slutet. En sak till bara. Hur tänkte de? Jag är ju redan uppbokad den helgen.

Herr Alarik förklarar krig

Så. Nu är det slut med att posta fula reklamlänkar i kommentarsfälten. Jag tar bort varenda en. Nitiskt. Obevekligt.

Heja Uppsala!

Ikväll smäller det på Studan. Ska Sirius ha någon fortsatt chans att nå SM-finalen krävs seger. Inte för att arrangörerna och marknadsförarna av SM-finalen verkar tro eller hoppas på det. Eller hur förklarar man annars att IK Sirius namn inte dyker upp så långt man hinner läsa medan rulltrappan rullar förbi de där tunnelbaneaffischerna som ska locka oss att köpa finalbiljetter. Skrev jag förresten att jag i vanlig ordning är sjukt nervös?

Vart ska du åka?

Nej det handlar inte om var och vart idag. Däremot funderar jag lite kring det här med transkribering. Azerbajdzjan. Azərbaycan. Azerbadjan. Azerbaijan. Aserbaidschan. L’Azerbaïdjan. L'Azerbaigian. Azerbāijān. Азербайджан. Jag skulle ju spontant ha valt den tredje stavningen men det är det första som är korrekt svenska. Rejält krångligt. Azeriskans egna Azərbaycan känns ju snudd på enklare om det inte vore för det där uppochnervända e:et. En tröst kanske kan vara att andra länders invånare inte verkar ha det mycket lättare. Jag har tagit med engelska, franska, italienska, persiska, ryska och tyska och antalet stavningar slutar knappast där. Jag ska för övrigt till Fridhemsplan. Ränterabatten ska förhandlas om. Håll tummarna.

Dagens idrottsöde

Jag är ju ingen expert men ändå lite intresserad av cykelsport. Rent professionellt befinner jag mig just nu i april och skriver en kort text om vårklassikernas vårklassiker Paris-Roubaix, Helvetet i Norr, och bäst som jag konstaterat att Tom Boonen i år har chansen att tangera Roger De Vlaemincks rekord på fyra segrar faller blicken på åren 1949 och 1950 i vinnarlistan. 1950 vann legendaren Fausto Coppi (fem totalsegrar i Giro d'Italia, två i Tour de France, världsmästare och så vidare), 1949 den för mig fullständigt okände Serse Coppi. Var de släkt? En googling senare vet jag att Serse var lillebror och att den, med André Mahé (läs det här och häpna), delade segern i Paris-Roubaix var hans stora ögonblick. Två år senare kraschar han till döds under en spurt inne i Turin efter att hans cykelhjul fastnat i spårvagnsrälsen under Giro del Piemonte.

Rapport från en lunchrast

Jag åt medhavd. Skaffning. Ris och lite för lite chili con carne. En morot till. Gott men något torftigt. Gick ner till stora matbutiken. Blöjor är fortfarande minst 30% billigare där jämfört med i Hornstull. Åtminstone de blöjor vi köper. Jag bläddrade i kvällstidningarna medan jag åt. Tänk om all den här pseudokändiskulten bara kunde upphöra. Poff! Borta! Ibland när P skriker så som hon skriker när hon kommit på att hon är hungrig och inte kan vänta en sekund till på mat brukar jag tänka på hur det skulle vara att inte ha någon mat att erbjuda henne. Det är en tanke som knappt går att tänka till slut. Snön som föll över mig var blöt och föll ymnigt.