onsdag 27 maj 2009
Please download this music
Jag fick TT Spektra-telegrammet vidaresänt via mail igår. Jay Bennett hade dött. 46 år gammal. Det slog inte direkt ned som en bomb i svensk media. Jag såg Jay med Wilco på en nattklubb bakom Stockholms central. Gissningsvis var det hösten 1997. Några år senare uppträdde han och Jeff Tweedy akustiskt på ett packat O-Baren inför branschfolk som inte förtjänade det. De gjorde en fantastiskt fin Via Chicago. Jag har följt hans solokarriär efter Wilco ungefär lika dåligt som jag lyssnat in mig på hans tidigare insatser i Titanic Love Affair men jag älskar plattan Pride on Pride med Steve Pride and His Blood Kin' och Jay var förstås en av medlemmarna där och den som satte ihop skivan. Dessutom gillar jag verkligen syskonskivorna The Palace 4am och The Palace 1919 som han gjorde ihop med Edward Burch. Jag spelade den senare hemma i går kväll och just nu lyssnar jag på soloplattan The Magnificent Defeat från 2006 via Spotify. Den låter bra. Rubriken? Jays senaste platta Whatever Happened I Apologize finns för fri nedladdning hos Rockproper. Uppmaningen kommer därifrån. Ge skivan en lyssning eller två innan ni börjar leta efter de båda Palace-plattorna för att få höra öppningslåten Puzzle Heart i två olika versioner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror faktiskt Wilcos spelning på Glädjehuset var redan hösten 96, fast jag kanske minns fel. De som drev stället hade hursomhelst kommit på den ultimata affärsidén: först konsert för dem i flanellskjortor, sedan SM-klubb när flanellskjortgänget hade gått hem. En intressant kulturkrock uppstod den kvällen eftersom Wicos konsert drog ut på tiden. Vill påminna mig att du beskrev de läderklädda SM-damernas som ”de var urringade ner till knäna”. Tyvärr var ingen av oss, förutom jag, sugen på att ta en öl efter Wilco. Synd. Har för mig att det var en bra spelning, och som bonus bjöds vi dessutom på solodans av dvärg i cowboymundering när vi skulle lämna stället. Han var dock knappast där för Wilcos skull.
Stämmer nog att det var redan 96. Den korte mannen i vit cowboydräkt var fantastisk. Vill även vagt minnas att jag såg en skådis från Rederiet som gled ned från barstolen med ansiktet följandes bardiskens framsida tills det nådde golvet.
Skicka en kommentar