onsdag 4 februari 2009

Uppsamlingsheat XX

Precis när Spotify, trots att skivbolagen ska rensa bort låtar, började kännas väl ogenomträngligt tipsades det på maillistan Hi-Five om Specifyspot där olika användares listor läggs upp. Fortfarande mycket att gå vilse bland men ändå lite som en glänta i skogen.

Han skriver om mat (hans köttfärssås är något lite grundligare tillagad än min) och musik och bor om jag fattat saken rätt på andra sidan Högalidskyrkan. Dessutom hade jag nog inte köpt Diana Ross The Boss på singel i helgen om det inte vore för hans spotifylistor. Fråga inte mig varför jag inte lagt till Patrik ute till höger innan. Nu är det fixat.



Jag har inte heller orkat läsa hela LO:s rapport om löneskillnaderna mellan eliten och industriarbetarna men jag delar delvis den analys jag hörde på radions P1 Morgon. De är för stora nu. Vi skapar ett samhälle där glappet mellan ideal och utanförskap blir större och större och det skapar slitningar.

Carlsten är död. Den ena brorsan. Ulf. Mister Rackis. Senare hamnade han på Katalin men det är för det trånga insläppet på Rackis, de svettiga stunderna framför scenen där nere i källaren, ölen (folk när tillståndet rök) och biffarna han serverade vid de rustika träborden jag minns honom. Det kan vara svårt att förstå idag men på 80-talet fanns det egentligen bara två vattenhål för öl och musik utanför nationsvärlden i Uppsala. Rackis och Barowiak (ok två och två halva om vi räknar Rugby- och Flogstapuben). Rackis var alltid det lite hemtrevligare alternativet vilket förlät att de ibland ställde osedvanligt tråkiga trubadurer på scenen på söndagskvällarna. Första gången jag gick dit som 13-åring för att försöka köpa en biljett till Imperiet fick jag förstås vänligt men bestämt nobben av Ulf som sopade trappan ned från insläppet. Alla senare gånger kände jag mig välkommen. Tack.

Vad var oddset för det här? Jag saknar redan snookern lite. Närmast är det väl Welsh Open om ett par veckor.

Och när vi ändå är inne på kryptiska meningar. Kommer ni ihåg den här? Nu kan ni vinna biljetter här.

Jag kan ju tyvärr inte det där med att rippa vinyl och lägga ut lyssningsfiler särskilt bra. Annars hade ni fått I can't Help Myself (Sugar Pie, Honey Bunch) och Love Is Here And Now You're Gone med Donnie Elbert samt Lay A Little Lovin' On Me och Baby Let Me Get Close To You med Baby Washington & Don Gardner här. De är från singelbläddrandet härom dagen och de är bra.



Vänersborg borta i kväll. Jag tror att Sirius tar det. Fast efter fyra minuter leder Väners med 1-0.

Justin Townes Earle på Kägelbanan nästa torsdag. Jag är lite sugen. Det är ju ändå Steves son och låtarna på hans MySpace låter inte så tokiga. Någon som hört plattorna? Jag hittar dem inte på Spotify.

6 kommentarer:

Patrik sa...

visst är the boss bra? jag hörde för övrigt låten första gången med the braxtons, inte så tokig heller, men inget slår diana ross röst i den här typen av popsouldiscodängor

Anonym sa...

finfina singlar måste jag säga :)

Martin sa...

Patrik. Väldigt bra. Jag och K dansade loss till den i de friskare stunderna under helgen.

Gorillan. Ja det var riktigt kul att gräva den dagen. Ditt namn fick mig dessutom att tänka på några andra singlar som borde visas upp.

Cege by the way sa...

Just hemkommen efter en mycket bra konsert med Justin Townes Earle :-)

I de lugna låtarna låter han som sin far. I dom snabba som en Hank Williams på speed för 2000-talet.
Rolig verkade han vara också.

Påfallande många som kunde alla texterna vilket förvånade i alla fall mig.

Martin sa...

Skönt att någon kommer iväg på spelningarna. Själv fick jag glädjas åt att sejen med räksås blev helt ok.

Cege by the way sa...

Jag försöker verkligen att gå ut och kolla band även om jag numera på vissa spelningar verkligen är äldst :-)

Ambitionen är väl typ 2-3 ggr per månad. Jag tycker inte det är kul "att gå ut" annars men att se artister live är alltid en kick.

Man inser bl a hur mycket musiken betyder i ens liv, vilket är nyttigt då en "hel del" av den disponibla inkomsten går till inköp av skivor :-)