Pleasures of the Harbour

Sand in My Eyes skriver om Phil Ochs och Pleasures Of The Harbour och jag vill förstås inte vara sämre. Tiden är dock knapp så jag saxar från en gammal Hi-Five lista från 5 decemeber 1998.

Satt som jag ibland gör på lördagar och lyssnade på Billy Bragg i morse. Mest låtar från hans protestrepertoar och rätt vad det var spelade jag låten I dreamt I saw Phil Ochs today från Billys sällan rörda platta The internationalist. Vilket ledde mig ner i skivbacken där jag plockade upp samlingen There but for fortune (från 1989) och kände mig lite revolutionär till I aint marchin' anymore. Sen letade jag rätt på Lokkos Ochs-recension i POP och på andra sidan av andra plattan hittade jag den av honom hyllade Changes. Mindes mest denna skiva som en lite småjobbig liveplatta (första skivan i dubbeln är studio och har spelats betydligt mer) och det är den också i låtar som Yes I´m a liberal (med förvisso roligt elak text) men i Changes är det inte jobbigt någonstans. Annat än möjligen känslomässigt. Det är en lugn och mycket vacker låt om önskan till närhet och det är först när den klingat ut och applåderna dånar fram som jag inser att detta också är live. Fram till dess har publiken varit fullständig andlöst knäpptyst och det är inte svårt att förstå varför. Själv sitter jag precis lika andlös på golvet. Den som hört Tom Paxtons orginal till Fred Åkerströms Jag ger dig min morgon eller samme Paxtons All night long kan kanske ana lite av vad det handlar om. Kalla det folk, visa, singer/songwriter, eller vad ni vill, mycket bättre än så här blir det inte...

En liten spotifylista med Phil och Tom? Här är Songs of Protest, Love and Life