Det är skillnad på att cykla och cykla

Natten som var. K får sina sista tänder och det borde vara nog men så hade hon vita prickar på hela tungan också. Hon var otröstlig tills hon var utmattad. Vi fick ett recept inringt och jag cyklade i hällregnet och mörkret till apoteket vid Rosenlundsgatan. Jacka, tjocktröja, undertröja, hud. Allt var blött och kallt. Det rann innanför jeansen. Jag hade kört Vättern runt i det vädret för att få hennes medicin, för att hon skulle få ro, om det hade behövts. För att hon skulle sluta krampspänna kroppen av gråt och slå omkring sig när ord och ork inte räckte till. Natten var tuff. Sömn i halvtimmespass. Vi delade mysmadrassen i hennes rum från halv tolv till två. Vi stod, vi gick, vi grät, vi sov en stund. Vi stod, vi gick, vi grät, vi medicinerade. Från halv fem sov vi alla i storsängen. Vred, vände, knuffade. I morse låg jag en timme med huvudet på nattduksbordet och K på min somnade, domnade högerarm. Det var så värt det för att hon skulle få fortsätta sova. Morgon och det var som att allt var över. Tungan såg bättre ut. Humöret var tillbaka. Vi gungade, sjöng, skrattade. Sov vid behov. Delade ett par bullar. Solen smög fram mellan molnen. På eftermiddagen tog jag tunnelbanan till Aspudden. Cyklade hem en välvårdad begagnad Skeppshult. Sju växlar, lädersadel, fotbroms. Stannade till på Liljeholmsbron och njöt av utsikten. I morgon monterar vi barnstolsfästet.