Sol över Solna

Jag tog bussen från Sumpan. Mobilen som varit skraltig i ett år och ett halvt var nödvändig att byta ut. Jag hör bara hälften av vad folk säger och att föra spaken nedåt är omöjligt. Kvinnan på sätet framför. Hon tog upp ett kuvert från banken med kod i. Jag kunde läsa den utan problem. Sen lade hon in koden i mobilen. Under kod. Tjejen bredvid mig kunde läsa den. Det syntes på henne. Kvinnans plånbok med kortet som koden hörde till låg förmodligen i den öppna handväskan på sätet bredvid. Solna Centrum. Det är stort, svårnavigerat, massor med folk vid lunch en vardag. Jag hittade en karta till slut. Därefter rätt telefonbutik av alla som fanns. I butiken var bara två säljare och jag. Det tog tre minuter. Varför har jag skjutit upp det här? Tunnelbanan tillbaka. Gick av vid Näckrosen. Köpte en sushi och bägge gubbrocktidningarna. Dylan på Uncut, Clash på Mojo. Svårare än så är det inte att fälla mig.

Fråga för övrigt inte mig varför blogger tycker att solnahästen ska stegra sig till högkant. Jag har nämligen ingen aning.