Skattetryck, skattenivå, solidaritetsgrad. Olika ord för samma sak. Prova att byta ut dem mot varandra ibland och fundera på vilka det är som vill att du ska tänka på det som ett skattetryck. Att du ska känna ett tryck. Grunna lite på vilka som vill att du ska uppleva ett tryck som hindrar dig från att konsumera en massa saker som inte fyller tomrum. Saker som får oss att vilja ha ännu mer av det vi inte behöver. Saker som ställer sig ivägen. Som står mellan oss och våra medmänniskor. För det är några som vill. Att du, jag, vi, ska känna trycket. Några som dunkar in ordet - skattetryck - i våra medvetanden varje gång de får chansen. Och det ordet är bara ett exempel.
Jag läste en bostadsbilaga i helgen. En läsare hade skrivit in. En läsare som sett en man gå och lägga sig i en blå sandlåda för att sova. En läsare som upplevt obehag. En läsare som tittat i lådan på morgonen men då var mannen borta. En läsare som inte bjöd in mannen i lådan till sig, eller lånade honom en filt, eller bredde honom en smörgås. En läsare som kände obehag men lät en medmänniska sova i en blå sandlåda. Jag och L pratade om den där insändaren. Vi tror tyvärr att vi också hade låtit bli att bjuda in mannen i sandlådan. Av något slags rädsla förmodligen. Om vi är snälla mot oss själva. Av bekvämlighet och likgiltighet om vi är lite rakare och ärliga. Många av oss är nämligen tyvärr den där läsaren. Vår rädsla, bekvämlighet och likgiltighet ställer sig i vägen för vår direkta medmänsklighet och solidaritet. Jag hoppas att vi åtminstone hade fixat den där smörgåsen åt honom men jag är inte säker. Jag skäms å mina och mitt samhälles vägnar men är inte säker. Varför har vi blivit sådana? Vilka ord, tankemönster och valörer har format oss till sådana bleka avbilder av medmännsikor? Till sådana skuggvarelser?
2 kommentarer:
Staden gör att man inte klarar av att ta in alla dem som sover i en snadlåda mer än i bästa fall på ett principiellt plan. Har på landet bott granne med killen som kanske hade sovit i en sandlåda om han bott i stan. Där funkade det bildligt att komma med en filt när det fanns något slags ömsesidig överenskommelse.
Nej det är klart det inte går att ta in alla och det är ju därför vi behöver den organiserade solidaritet som allt färre verkar vilja vara med och betala. Men jag hoppas verkligen att jag masar mig ut med en macka om någon lägger sig i min närmaste sandlåda och att jag ibland, som idag, orkar stanna och lyssna på någon som behöver prata några minuter med en medmänniska.
Skicka en kommentar