Utanför musiken

Det finns en gammal serie av Berglin där ett par sitter på en strand och lider av de andra semesterfirarna. En av dem undrar vad de gör där och den andra tror att det är en övning i demokrati eller möjligen folklighet. Jag hade något liknande igår. Jag satt i en lånad lägenhet med få TV-kanaler och zappade. På en kanal var det musiklek ledd av den store från Tripple & Touch på en annan roliga timmen lett av Peter Jihde och en jury som måste gått på tunga droger. Shit vad erbarmerligt det var. Artisterna var bäst och det säger väldigt lite. Det var tema rock. Japp. Tema rock. Hade det inte talat om det hade jag nog trott att det var julpyssel. Lite senare såg jag Musikbyrån. Det var bitvis intressant men musiken, den nya moderna, var verkligen sådär. Jag känner mig nästan helt frånkopplad från vad som händer inom musiken just nu. Både den populära, den alternativa och den övriga. Jag orkar inte. Allt har redan varit och visst kan jag höra en bra låt här och en där även från nya band men väldigt lite får mig att gå igång. Det är synd men säkert mitt eget fel. Jag har lyssnat för mycket för länge. Då kommer svackorna. Rätt vad det är kanske jag är tillbaka igen. Musikaliskt avslutades kvällen med studentkorridor. I tre närliggande lägenheter förfestades det och ljudet av dålig hårdrock, dålig techno och eventuellt bra opera blandades till en basvibrerande helvetesmix under bäddsoffan. Tidigare under dagen höll den bärbara på att spränga mina öron när Inglan is a bitch med Linton Kwesi Johnson (gå in på Crying Chip Chop och leta fram posten från 11 juli i år) gick igång på alldeles för hög volym. Det var väldigt behagligt jämfört med kvällens övningar.