Spisa hos Seyhmus

Jag har bott nästan tre år i Hornstull den här omgången och ändå var det första gången jag var på Seyhmus på Varvsgatan igår. Damn man is stupid. Inte Seyhmus, jag. Visserligen måste man vara öppen för kraftigt dreadade bordsgrannar och andra som pratar om distanstelepatisk meditation med parismän vars fruar inte är avundsjuka men det ligger i marginalen. En lunch kostar hela nittio spänn fast det var den verkligen värd. Både jag och K fick under ett par timmar äta tills magarna på ett behagligt sätt stod i fyra hörn och då missade vi ändå sopporna. Nästa gång fixar vi det. Det var buffé, det var supergott, det var nyttigt, det var kravmärkt, det fanns barnstol och K älskade spenatpannkakan med hommus och ingefärsdrickan. Tyvärr saknades skötbord men det vägdes upp av vänlig personal och avslappnad stämning. Bordet intill där det så ivrigt diskuterades meditation på engelska måste ha stått i Brooklyn och köket låg bakom Kurdistans osynliga gränser fast vi befann oss i bottenvåningen på en sextiotalsbetongkloss i det som hotade bli snöslaskets Stockholm och Sverige. Nästa gång det är snöblandat regn i luften vid rätt tid på dagen går vi dit igen. Om det dröjer går vi dit ändå.