lördag 24 november 2007
Öla hos Sjöhästen
Det har verkligen varit för mycket ett tag. I kväll skulle jag ha gått på en "guilty pleasures"-kväll (jag vet verkligen inte riktigt vad jag skulle ha spelat men kanske soundtracket från Streets of Fire och något med Björn Afzelius) men jag orkade inte. Det har verkligen varit för mycket. Är fortfarande. Lägenhetsaffärer kan tära som få saker fast jag vet att allt ordnar sig och blir bra. L och K och släkt och vänner gör det lättare. Särskilt K i rutschbanan. Jag tog två öl, Murphys Irish Red eller nåt liknande, på Sjöhästen i Hornstull med en vän och hans vän. Jag behövde det insåg jag efteråt. Vi pratade om sånt man pratar om med musikintresserade vänner och vänners vänner. Varför Stooges andra är bättre än den första, Swamp Dogg, John Cales för- och nackdelar, att en klubb borde startas, om det var Gladys eller Millies version av If loving you is wrong som hördes i högtalarna och så vidare. Sånt som skingrar andra tankar. Sånt som säger mer om vem jag är än kvadratmeterpriser. Hemma i bortahemmet väntade en fisksoppa och ett glas rött. Samt min nyköpta Jayhawks Live at the Women's Club 2. Jag behövde det med. Kanske ännu mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Såna kvällar är ovärderliga. Men ni har naturligtvis misstagit er, som så många andra: http://wm04.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&token=&sql=10:f9fuxq85ldhe, om vilken av The Stooges två första plattor som är bäst. Jag kan bara konstatera att alla skäl som beskrivs i artikeln om varför tvåan är bättre än ettan är skälen till varför jag tycker tvärtom.
Och där satt vi och tyckte att så många andra misstagit sig. Det är skönt att vissa saker aldrig tar slut. Ovärderliga är vad de är.
Skicka en kommentar