Jag har burit och flyttat på saker mest hela dagen. Trots att det egentligen bara är småplock för att underlätta den kommande flytten var jag rejält slut när jag slog mig ned i soffan för en stund sedan. Ännu mer slut var en nyckelpiga som damp ned på mitt knä och somnade eller dog. I år är det inga i fönstret. Förmodligen är det den nya isoleringen som stoppat dem.
En snäll läsare såg till att Babyshambles låg på hallmattan i går morse. Tack Vince! Det låter bitvis riktigt bra men jag måste nog ge den fler chanser än jag hunnit innan jag kan börja gissa på hur den klarar sig på årsbästalistan.
Av någon anledning, som just nu verkar otroligt korkad, lyssnade jag aldrig på deluxe-utgåvan av Bob Marley & the Wailers Catch a fire när den kom. Nu har jag lånat den från biblioteket och den jamaicanska versionen av plattan snurrar på repeat. Kompet, låtarna, produktionen. Bobs röst.
Jag har till slut börjat läsa min första James Sallis också. Dum som jag är är det bok fem eller något sånt i serien om Lew Griffin. Ghost of a flea heter den och redan på tredje sidan nämns Charlie Patton och replikerna är av typen "Tradition. Right. Ain't what it used to be" eller "....watched the storm go from dog paddle to channel swimmer as I walked home. Jag är bara på sid 21 men det känns som att jag kommer att läsa fler böcker av Sallis.
2 kommentarer:
Ja, herregud! Den jamaikanska versionen av Catch A Fire är verkligen vass! Men jag tycker gitarren i Stir It Up på den engelska utgåvan är ännu lite vassare. Omslaget är ju så fint också på återutgåvan (originalet).
Jag ska ge den engelska mixen en chans också så snart jag landat. Fast det kan nog ta ett tag. Omslaget är verkligen så snyggt och får mig att drömma om att äga vinylen med zippoöppning.
Skicka en kommentar