Med blicken vänd bakåt mot 2010

Jag har inte gjort några årsbästalistor. Orken har inte riktigt funnits där. Kanske inte lusten heller. Ni hittar en del av det nya och återutgivna jag lyssnat på via Herr Alariks 2010. Jag gav verkligen Ulf Lundells En öppen vinter en ärlig chans också men boken var klart mer givande än skivan. Musiktolkningarna av Sonja Åkessons dikter hittar förhoppningsvis till Spotify tids nog men köp skivan också. Gör det. Lloyd Coles Broken Record har ni väl förstås redan.

Sporten. Jag tappade den lite med föräldraledigheten men jag är en vit medelklassman född 1969 så det är klart att stafettguldet i OS stod ut även om jag kanske hade velat känna lika starkt för Kalla, Anjas bronsbragd, Annie Seels framgång i Dakarrallyt eller för att Caroline Wozniacki blev världsetta i tennis.

2010. Jag tror att jag isolerade mig lite med familjen och det nära livet. Världen där utanför blev lite för stor och lite för kall. Nästan allt hårdnade medan jag gick åt motsatt håll. Knappt en konsert, ingen resa längre än till Umeå, möjligen något bio- och några restaurangbesök. Skulle jag sammanfatta året blir första halvan. Till jobbet, Myrorna och Stadsmissionen på lunchen, hem, barnen och L. Andra halvan blir. Morgonhäng med barnen, förskolelämning, Dellon, tiokronorsfynd på Mickes, biblioteket, havregrynsgröt, hämtning, eftermiddagshäng med barnen, middagsfix, L kommer hem, sömn. Någonstans i skarven ligger Fårö som en dröm och böckerna jag försökte stjäla lite lästid till.

Gott slut.

Grannsamverkan i Hornstull

Eftermiddagen, kvällen. Någon kanske skulle kalla det top notch. Hämtning, pulka, varm choklad, lussebulle, pepparkaka. Kompishämtning, kompishemgång, lek, förträffligt ihoprörd middag, tre generationer ett tag, ett glas rött, en halv julöl, en halv annan. Samtal, skratt, balans. Hemgång, insomnande, kvällsmacka. En dag kvar. Sedan. 2011 - ett föräldraäventyr.

Onsdag i Hornstull

Vi är tillbaka. Hemma i Draken. Julgranen hade överlevt. P håller på att få kindtand. Hon somnade just med sitt lilla huvud i min halsgrop. Varje andetag hon tar känns som en liten kittling. Jag återkommer kanske till tågresorna. Konstaterar så länge att sammanlagt 10 timmars försening är ganska mycket på en tur och retur till Umeå och att L fyllt i ansökningarna om ersättning. Jag kanske återkommer till ersättningsgarantin också. Den nya förbättrade. Tänker på tal om ny och sagda förbättring på nyspråk. Ett galet bråk med K i eftermiddags, vissa dagar och stunder håller den pågående frigörelseprocessen på att driva mig till vansinne och utmattning, men nu alldeles innan det var dags för sängen sa hon: Jag älskar dig pappa. Det var också som en hemkomst.

Sakta i backarna

Vissa väljer skidbackarna, Herr Alarik väljer skivbackarna. Det har varit skralt med fynden så här långt denna jul men jag plockade upp Bill Pritchards självbetitlade debutplatta från 1987 för en tjuga. Den är inte lika bra som Three Months, Three Weeks & Two Days (plattan som via jubelrecension i Sound Affects snudd på gjorde honom till Sverigevän) från två år senare men vem hade kunnat begära det. Väl värd att höra var den hur som helst men det var förvånande att läsa att han är britt. Jag var helt säker på att han kom från Kanada.

Du är inte själv (Låttips #112)

Juldagsfrid för Herr Alarik

Vi kan ta det andra sen. Nu sitter jag i fåtöljen. Familjen, den utökade, är ute och rör på sig. Jag har nya skivan med Sonja Åkesson-tolkningar i stereon (Kajsa Grytt! Annika Norlin!) och växlar mellan att läsa Uppsala-deckare och Kalle Linds bok Proggiga Barnböcker. Jag har en kopp te inom räckhåll och tjälknöl borta i kylen. Jag har iskyla utanför fönstren och en varm filt om benen. Jag hoppas att ni har det tillnärmelsevis lika bra. God fortsättning.

Julstök i Hornstull

Vi är klappade och klara, granen står så grön och grann i stugan. Nu är det upp till andra hur julfirandet blir. Vi håller koll hos SJ och Trafikverket. Det är lite deja vu över det hela. Fast tvärtom. Termometern visar på minus 11 och snurrkälken därnere i Drakenparken går knappt att rubba.

Tisdag i Hornstull

Det är inte personligt, det är inte personligt, det är inte personligt, det saknas bara andra ord för all den där viljan. Ibland måste jag intala mig hårdare än andra gånger. Som i morse när K stod där och gång på gång sa att hon inte tycker om pappa. Hon är bara fyra och hur verbal hon än är måste det få bli så här ibland. Jag intalar mig det men det känns. Som det känns. Fast jag försöker fokusera på att vi hade en toppenbra lämning på förskolan bara kvarten senare. Den försvarslöshet vi kan känna inför våra barn.

Senare på Mickes. Jag och P en stund. Vi skildes från en hundralapp och fick skivorna nedan. Ibland häpnar jag över vad överflödssamhället och det uppdrivna tempot lämnar för fantastiskt vrakgods till oss som på vissa plan opererar utanför tiden. Har ni hört de där Dylan-gospeltolkningarna? När lyssnade ni egentligen senast på Songs for young lovers med bonusspåren? Det är klart att det var Boxerbeat som var Joboxers (med delar av en gammal Subway Sect-upplaga i sättningen) stora stund för oss med grav Dexys-skada men hur bra känns det ändå inte att komplettera singelsamlingen? Tänk att jag inte hade Nature Planned It. Tänk att jag kanske till slut är på väg att börja gilla Japan via den där Smokey-covern vi redan avhandlat och den här dubbelsingeln. Minken, Eartha och Jerry Butler. Jag kommer att älska vinylsinglar till det är dags att göra arvsskifte på dem.



Vi var på Dellon, videobutiken och biblioteket också . Vi är som vi är. Eller jag. Lånade Kjell Erikssons Öppen grav. Det känns som att det är dags för en Uppsala-deckare igen. Köpte senaste Uncut. Vissa av oss faller för Weller-på-omslaget-tricket varje gång. Drack en dubbel macchiato och åt en slät fralla med solrosfrön på. Förutsägbarhet är mitt mellannamn.

Frostrosorna på balkonginglasningen. Frostrosorna på balkonginglasningen. En bättre fotograf kanske hade kunnat göra dem rättvisa men fan vet. K på isen och skridskorna igår. Fjärde gången på två vintrar och för första gången gled hon lite, lite grann istället för att bara trippa, gå och stappla. Kanske bara en decimeter men ändå. P igår när hon utan att ha visat något större intresse alls helt plötsligt två gånger trädde alla ringarna på Brio-clownens smala kropp. De bra stunderna överväger med råge. Det gäller att komma ihåg det. Jag jobbar på det.

Rapport från en lunchrast

Vi tog oss genom morgonen och sen snön. Vi tog oss till Åhléns. Köpte julgransfot och ersättningskulor för de som kraschade mot parketten. Där emellan lämning på förskolan. Nu sitter vi vid perstorpsskivan och i bakgrunden berättar Doktor Kosmos Evas story (vem hade kunnat tro att jag skulle köpa två skivor med Doktor Kosmos den här höstvintern?). Vi äter och bloggar. Det är nog inte särskilt 2010. Vi borde säkert skriva kortare på Twitter. Istället äter jag havregrynsgröt och P kalasar på rester. Hon radar upp makaroner, räkbitar, fiskbitar och tomatbitar på bordet bredvid tallriken och väljer hela tiden mycket noggrant vilken bit som ska få äran att stoppas in i munnen. Ibland ler hon mot mig och ibland vinkar hon till matbitarna. Det är som att något lättar och lyfter.

Pre Christmas Blues in Hornstull

Jag vet inte vad det är men det är inte min tid på året. Det är något i kroppen och då menar jag inte bara det där onda som går från ryggslutet ned i vänsterdelen av rumpan.

Jag gick förbi granförsäljarna i Hornstulls centrum igår. Tre gånger. Jag kunde inte ens förmå mig att fråga vad en kostar.

Jag gick förbi en mäklares fönster också. Två gånger. En trea på Reimers, 80 kvadrat. 70 000 kvadraten, 5,6 miljoner. En tvåa på Reimers, 50 kvadrat, 72 000 kvadraten, 3,6 miljoner. Jag tänkte på räntedebatten. På att om Riksbanken inte höjer nu riskerar vi en bostadsbubbla, på någon intervjuad som sa att nu blev det tufft. Som om vi inte redan hade en bubbla, som om inte räntan historiskt sett är otroligt låg just nu. Jag bävar.

Från det egna fönstret såg jag ett hus. Ett dockskåp genom snöfallet. Ståendes utanför den blåa containern. Jag och P gick ned men vätan och väntan hade redan gjort sitt med spånskivorna. Det satt fast i snön och var så tungt att taket lossnade när jag försökte lyfta. Det fick stå kvar men nu är det borta. Hoppas det gick att rädda.

Jag tänkte spela in en julsamling. Bränna en cd. Tänkte att det skulle vara bra. Men allt jag vill är att sitta ner med en bok och lyssna på gamla baksidor med Everything But The Girl eller senaste Lloyd Cole. Och Kirsty. Tio år sedan idag.

K och L bakar pepparkakor i köket. P far omkring på golvet. Jag står här och trycker. På tangenterna och vid stereon. Men jag gjorde degen och rycker in och kavlar om det behövs.

Jag läste ut Viggo Cavlings deckare igår. Slutet var så där men annars var den bättre än jag hade väntat mig. Jag vet inte riktigt men jag tror, trots att Sjövall Wahlöö och poliserna på 87:e nämndes i boken, att han siktat någonstans i skärningspunkten mellan GW Persson, Homan-deckare och Snabba Cash och jag tycker att han träffat ganska bra även om jag undrar varför han kallade Långholmsgatan för Högalidsgatan på sid 276. Jag borde förstås läsa annat men det är som det är.

Jag spelar Lars Winnerbäcks singel Från kylan in i värmen gång på gång också. Jag borde förstås spela annat men det är som det är.

Jag ska ta med mig K efter lunch. Vi ska köpa den där granen. Det doftar ljuvligt från köket. P är på väg att somna i min famn. Det vänder nu. Ljuset kommer.

Don't ever let me hear you say this is the life we folks must lead.

Mina drömmars natt VII

Ok. Eller inte ok. Jag drömde i natt att jag bloggade gårdagens inlägg. Som ni ser är gårdagen blank. Jag vet inte vad det säger men det oroar en smula.

Return To Yesterday (Låttips #111)

Jag kanske borde ägna mig åt årsbästalistor eller julblandningar (Herr Alariks ljudklappar) men barnen har precis somnat, L är i Uppsala, gårdagens julbord med jobbet känns fortfarande och pepparkaksdegen (dubbel kryddmängd) mognar i kylskåpet så jag tror att jag nöjer mig med att sitta här i soffan och lyssna på Stephen Duffy & The Lilac Time medans Sirius ligger under mot Tillberga på Studan med knappa 20 minuter kvar. Isen på lilla grusplanen här i Draken är för övrigt spolad.

Shopping (Låttips #110)

Det finns alltid mer. Jag kan väl med visst fog sägas vara något lite mer Paul Weller-intresserad än genomsnittsmedborgaren. Ändå hade jag helt missat Candie Paynes cover på Shopping som är en av b-sidorna på The Jams sista singel Beat Surrender. Och jag hade missat den fast Paul Weller är med på den. Jag hade helt missat den fast den har år på nacken. Det finns alltid mer.

Söndag i Hornstull

Jag sitter i soffan. Snooker på TV. Final i UK Championship. P somnade till slut. Kanske K också. Det borde vara förbjudet med onda öron på barn. Här var tyst några dagar. Vi var i exil. Umeå var vackert i vinterskrud. Kyrkan i Granö med omgivningar än mer. Det var begravning för E. Det var fint. Det var kallt. Luften var torrare. Här hemma flyttade flyttgubbar tillbaka förrådet. Det var inte till någon hjälp. Eller åtminstone till ringa. Jag måste bära ut allt och bära in det igen. Tids nog.

Insnöad på Hornstullfronten

Det är ju galet länge sedan jag hade en tävling senast. Inte undra på att jag inte lockar fler läsare. Men nu blir det ändring på det och ordning på torpet. Den som först gissar rätt på vilken låt jag tänker på utifrån bilden vinner ett pris. Det kan antingen skickas hem eller avhämtas över glögg och pepparkakor i Draken. Vad väntar ni på? Tävla, tävla!

Himmel över Tantoberget

Jag känner att mina kunskaper om himlafenomen är begränsade men dagens vinterregnbåge eller vad det nu var kändes lite magisk. Annars är det 30 år sedan John Lennon sköts i NYC. Jag minns det inte som igår men jag minns det. Dels min egen stora klippbok baserad på UNT och kvällstidningarna. Den som avbröts när familjen flög till Madeira över jul. Den som jag önskar att jag hade kvar. Den och den tidigare om Ronnie Petersson. Dels minns jag Vecko Revyns specialnummer också. Det har jag kvar. Jag minns en Beatles-fanatism som tilltog. Som pekade ut vägen mot ett liv med musik. Jag var elva år. Andres Lokko skrev om Lennon i veckan. Om hur han mätte vad han hunnit med mot vad John gjorde under sina 40 år. Både jag och Lokko är äldre än vad Lennon blev nu. Jag har barn och kanske var det därför jag redan tidigare skrev det här. Så länge jag mätte mätte jag för övrigt mot Paul Weller. Jag hade förstås inte en chans där heller.

Scen ur ett äktenskap

Sen tisdagakväll i Hornstull. Trötta småbarnsföräldrar. Maken just uppstigen ur badet. Barnen sover. O'boy och skorpor vid köksbordet. DN respektive Englands Dreaming uppslagna.

- Skulle inte du göra något i kväll?
- Skulle jag?
- Skulle du inte på konsert eller nåt?
- ? Ja just ja...

----------

Ok. För er som eventuellt fortfarande hinner, orkar och är anständigt klädda. Här blir det tio minuter snooker och sen sängen. Nästa gång...

Läs och lyssna

Jag hittar den inte på nätet men om ni skulle råka snubbla över Sportbladet från i söndags så finns det en väldigt bra intervju med Bempa i den. Se det som ett tips. Sen måste jag nog också säga att Mikael Wiehes Sånger från en inställd skilsmässa från förra året är mycket bättre än jag hade trott. Och att om ni bara ska läsa en översatt novellsamling den här veckan och av outgrundlig anledning vill att det ska vara samma som jag läser kan ni välja mellan två. Antonya Nelsons Stygn eller Gabriel Garcia Marques Sju berättelser. Lunchdags. Det blir havregrynsgröt.

Att fånga en fjäril

Det töar i Tanto. Jag sitter i soffan. Trött efter helgen. Ser på snooker. UK Championship. Okommenterat på Playern. Det går trögt för O'Sullivan mot Bingham. Plötsligt landar en fjäril på snookerbordet. Sen flyger den runt lite. Landar igen någonstans som medger fortsatt spel. The Rocket kvitterar till 2-2. I pausen efter fjärde framet försöker några stela brittiska funktionärer peta ned fjärilen från takbelysningen men en förlängd kö. Sen fångar de den mot bordets filtklädda yta med något som ser ut som en liten skurtrasa. En av dem blir så munter att han nästan tar ett mycket försynt hoppsasteg. Det är i all enkelhet stor TV-underhållning även om det bara visas via datorn. Åhh vad jag hade velat höra Kim Hartman kommentera det här. En spotifylista på fjärilstema ligger väl nära till hands efter det? Här är Fjäriln vingad.

Sopa och köa

Sport- och TV-världen svämmar över av saker att titta på utanför den elitserie i bandy där Sirius haft en lite trög start. Det är El Classico hit och vintersportvärldscup dit och tennisslutspel och massor av annat från Bundesliga till ishockeylunk. Så vad går Herr Alarik igång på? Svaret är morgondagen. Vi kan rent av kalla det en superlördag. Första dagen för UK Championship i snooker och EM i curling. Grafiskt snygga och spännande sporter i lagom tempo som är som gjorda för en TV-ruta och ett soffnedsjunkande. Det är verkligen precis vad som behövs nu. Det och att Sirius börjar klättra i tabellen.

Det är kallt därute II

Jag blev så peppad av Stiv Bators att jag satte ihop en Spotify-lista också på temat kyla. Det är för övrigt både galet kallt och fantastiskt vackert i Tanto med omgivningar. Julpyntet på parkeringen är på väg upp och K stod andäktigt och tittade på elektrikerna i skyliften på väg till förskolan i morse. Trapphuset har två dagar på raken doftat pepparkaksbak och vi roades lite av att se både Högalidskyrkan och Nybohovshöjden i första avsnittet av årets TV-julkalender. Den där listan ja, här har ni Köldknäpp.

Det är kallt därute (Låttips #109)

Det är ju nästan löjligt passande att någon för två månader sedan lagt upp ett klipp på YouTube med Stiv Bators cover på The Choirs It's Cold outside.

Diskodans (Skivkonsten #42)

Disco. Det var länge ett förbjudet område. Jag kom från kritvitt håll och upptäckte soulen via LP-fyndets lågpriskatalog och Four Tops liveplatta från 1966. Länge hade jag skygglappar för sjuttiotalet. Som tur är släppte det med. Det spelar ingen roll vad musiken heter. Bara att den ger dig något. Min disco ligger alltid nära soulen, någon gång ibland står den sida vid sida med funken. I rummet vi kallar lilla toaletten har vi ett tidningsställ. I över ett halvår har POP Vol 2 #7 legat där. Kanske det bästa numret de gav ut. Jag har läst Andres Lokkos Springsteen-artikel (ja jag är ganska tagen av The Promise så det kanske blir Bruce i Skivkonsten också tids nog) och Jan Gradvalls Disco-dito lite för många gånger med tanke på vad nytt att läsa jag kunde använt tiden till. Gradvall listar sina 43 discofavoriter. Några av dem hade jag förstås gillat innan och andra hade jag kanske tids nog hittat fram till ändå men utan den listan hade jag förmodligen aldrig drabbats av ett kraftigt lyckorus när jag hittade Executive Suites When the fuel runs out i en källare fylld med gammla jukeboxsinglar i New York för ett tiotal år sedan. Jag hade innan dess bara lyckats lägga vantarna på tolvan med Chuck Jacksons cover.



Utan den där listan hade jag kanske aldrig hört Cheryl Lynns Got to be real och kanske aldrig letat mig vidare utanför till sådant som New York Port Authoritys I don't want to work today, Harlem River Drives Need You eller Clarence Reids Baptize me in your love. Jag hade varit en fattigare människa. En vänlig själ har listat de 36 låtar från den där listan som finns på Spotify på Stora Discoburgaren Gradvalls 43 bästa discolåtar. Det är väldigt bra lyssning. Vill ni ha läsningen till soundtracket också går ni hit. Sen kan ni försöka fatta att Sesame Street gjorde Sesame Street Fever med Saturday Night Fever som förlaga. Den är för övrigt ett så kallat tiokronorsfynd, precis som många fantastiska discosinglar som fortfarande står i skivbörs- och loppisbackar och väntar.

Julkort från New York (Låttips #108)

Jag är verkligen inte någon helgjuten Ratata- eller Mauro-man när det kommer till musiken men det finns en handfull låtar av honom jag spelat mycket, mycket. Som Himlen, Det finns, Cirkus Broadway-versionen av Försent och några till. Sedan igår kan jullåten han ger bort gratis på sin hemsida läggas till de där låtarna. Julkort från New York trycker så otroligt snyggt på en rad knappar att den ser till att placera sig säkert på en EP där The Pogues Fairytale of New York och Perssons Packs Nyårsafton i New York redan är självklara spår.

Söndag i Hornstull

K och L är nere med stjärtlapparna på kullen. P sover ikapp. Jag sitter i en fåtölj som skulle kunna skällas för medelklassmarkör och lyssnar på Emmylou Harris Songbird-box. Vi hade PELP här på pizzamiddag igår. Idag ska det bakas lussebullar. Jag lyckades gräva fram lite julpynt ur det tillfälliga förrådet och har köpt biljetter till Los Lobos på Nalen i april. Det känns väldigt avlägset. Igår på en buss läste jag för första gången något av Gabriel Garcia Marques. En kort berättelse som heter En mycket gammal man med enorma vingar. I bokhyllan väntar fortfarande Hundra år av ensamhet på att läsas. Säkert mer än 20 år sedan jag fick den av H.

Tåget går, tåget går

Säsongspremiär i kväll. Det har länge varit spelstopp på om Herr Alarik kommer att sitta som klistrad eller som klistrad. I väntan på signaturmelodin kan ni ju alltid lyssna på en spotifylista med tåglåtar. Som av en händelse heter den På Spåret.

Lost (Låttips #107)

The Distractions med förstalåten från tolvan Come Home som brevbäraren hade vänligheten att leverera härom veckan. Jag är så tacksamt för att sådant här får plats i marginalen i dessa tider av Idol och mastodontboxar med tidigare outgivet. Och för att en video kan vara bara det här och inget mer. Några medelålders män som spelar musik för att det är viktigt. Och för att det är kul. Spotifylistan Occultation är för övrigt uppdaterad.

Sverigevänner och snöfall

Det talas ju ibland om musiker som "sverigevänner". Ofta är det knytskomän som Lloyd Cole. Sådana som alltid kommer tillbaka för små turnevändor här långt efter att karriären gått ned på sparlåga. Om Stranglers var vänner när de spelade in Sverige (jag är insnöad på Östfronten) kan nog diskuteras men klart är att Magic Numbers är det. Tack till Griskindspatrik för klipptips. Snön yr för övrigt här utanför fönstren på åttonde våningen.

Tisdag i Hornstull

Sirius höll. Tack! Peter Robinson gick tillbaka till biblioteket efter 100 sidor. Jag har inte tiden. Jag följer fortfarande Våra vänners liv på SVT Play. Den gör mig både glad och ledsen. Vintersportsäsongen är visst igång och vindarna försöker krossa våra fönster. Vi hade grannar här på enklare middag idag. Två pappor och fyra tjejer mellan ett och fem. Det såg väldigt roligt ut när de gjorde varv på varv genom kök, sovrum, hall och vardagsrum. P rumphasandes sist men på strålande humör för att hon fick vara med. Mammorna tog chansen att jobba ikapp. Jag köpte Jan Johanssons Innertrio för 10 kronor förra veckan. Ytreporna hörs knappt och ett spräckt konvolut är inget som bekymrar mig. Den är mycket bra. Vill ni ha något annat att lyssna på kanske Herr Alarik blundar och ber kan vara något.

Jul på gång i Hornstull

Det hjälper inte att Herr Alarik rynkar pannan. Granen är på plats på Tantoberget och den är tänd. Vi skriver 22 november. K är dock mycket nöjd. Det hjälper inte att Herr Alarik rynkar pannan. Det står ändå bara 4-3 till Sirius mot Kungälv med fem minuter kvar. Badvattnet är hur klimatolämpligt det än må vara upptappat och det skulle vara skönt att sjunka ned i det men en lugnande seger i det så kallade bagaget. Mycket skönt.

Söndag i Hornstull

Det har varit en av de där dagarna. Gårdagen var allt annat. En toppdag. I fredags var vi på Teenage Fanclub. Det var bra. De var bra. De är det. Läs mer hos Conie.

Jag upptäckte bara så där att Maggie Holland gjort en cover på Billy Braggs Levi Stubbs' Tears och att den är bra med lite John Cale-känsla och allt.

Annars har jag spelat Jonathan Becketts 1989 väldigt mycket den här helgen. Jag har alltid varit svag för artister som nämner andra artister i sina låttexter och uppräkningen i den här av allt från Wild Swans och Go-Betweens via Kate Bush och Talk Talk till Seeds och Television är precis i min smak.

Vi väntar på onsdagens sista avsnitt av Brottet II så att vi äntligen ska kunna ge oss i kast med Brottet som väntar på DVD.

Jag läser för första gången en Peter Robinson-deckare, Bad Boy, det är habilt men knappast nödvändigt. Säkert borde jag ta tag i senaste Sara Stridsberg eller någon av alla de andra böckerna som väntar i hyllan vid sängen istället men det är som det är.

På tal om artister som sjunger om andra artister köpte jag något oväntat två cd med Peter LeMarc i veckan. 20 spänns styck och jag har alltid varit svag för hans Little Willie John. Jonken som var här och förmiddagsfikade kaffe och knäckemacka med gravad lax i lördags förstod precis.

Det där minigolfspelet som finns i lånemobilen...

Hösten har slagit sig till oro i Tanto.

Tonåringarnas fantastklubb (Popskylt #35)

Teenage Fanclub. TFC. De sympatiska skottarna. Jag försökte räkna efter hur många gånger jag sett dem men det gick inte riktigt. Ett tag kändes det som att de var bandet varje festival kunde flyga in när någon annan ställt in. Jag minns lyckokänslan när det ersatte Manic Street Preachers på Lollipop. Jag såg dem där, på Gino (en eller två gånger?), på Studion (en eller två gånger?), kanske på Hultsfred och Roskilde och definitivt på Accelerator. Jag har en biljett från Palladium också men spelade de verkligen där eller flyttades den konserten? Det är för mycket att hålla reda på från åren som flyter ihop, de då det inte var något ovanligt att se tre band eller fler i veckan.



Jag tillhör dem som tycker att de blev bättre efter Bandwagonesque. Har alltid gjort. Jag minns luftgitarrorgierna och Goody Goody Gum Drops-fånleendena från Thirteen, den perfekta popen från Grand Prix, Ain't that enough från Songs From Northern Britain i skuggan den där varma sommaren när jag badade på Långholmen från maj till september, Man-Made i bilen när jag och L äntligen lyckats montera stereon under den där vansinneskvalmiga turen till Oslo, Shadows den här föräldralediga hösten i Draken med P. I kväll spelar de på Debaser Medis. Klart vi är där.

En låt vardera från deras album som finns på Spotify (Songs From Northern Britain fick med två eftersom någon tokskalle på Spotify påstår att andra låten på den plattan är Jesus med Primal Scream så jag fick lov att plocka den från samlingen A Short Cut To Teenage Fanclub). Här har ni A Shorter Cut to TFC.

Jag är inte bara Herr Alarik

...jag är pappa också. Det tar tid. Tålamod.

Your Occultation order has despatched

Fars dag i Hornstull

Fars dag. Eller farsta som den lilla stockholmaren säger. Vilken dag. Jag har gått i kyrkan och slagit igen en dörr hårt. Bägge hör till ovanligheterna. K sjunger i en kör. Sånglekis. De uppträdde idag. Jag var för första gången i mitt liv på en familjemässa. Det var annorlunda. Dockor i predikstolen och kyrkkorv i vapenhuset. Jag försöker hålla ett öppet sinne. Dörren. Jag gick en stund i Tanto sen. I mörkret och hösten. Med mina föresatser och känslan av misslyckande. Föräldrar måste ju få bli arga och någonstans är det säkert bra men för en ovan är det jobbigt. Hon satt i mitt knä sen och jag badade med P. L och K hade gjort schackrutskakor och vi såg ett naturprogram på TV och bara fem minuter på Bollibumpa-webben utan att det blev bråk om mer. De sover nu. K och P. I morgon börjar en ny vecka.

Mina drömmars natt VI

Jag var på ett fik. Satt för länge på toaletten. Andra gäster ville in. Det var något konstigt med toalettrummet. I ena hörnet fanns en öppning som ledde in i ett annat rum. Senare vid bardisken en kille jag inte tänkt på de senaste 20 åren. Ytterligare lite senare. Promenad på en slänt. Längst ut lutade det brant ned mot havet. Snudd på ett stup. Jag hittade en kälke. Ett hemmabygge vad det tycktes. Undersidan var ett stort Ron Sexsmith-pussel där det fattades några bitar. Eventuellt var jag fortfarande kvar på fikets toalett. I det andra rummet. Där fanns en vinflaska också. Lite senare ändå gick jag förbi några barn som lekte´med en likadan kälke. Det vara bara några andra pusselbitar som fattades på den. Jag funderade på om jag skulle kunna kompletera mitt. Sen simmade jag i vattnet därnere. Det var något med en olycka och något med en lögn.

Tyngden (Låttips #106)

The Weight. Låten är ju förstås The Bands. Ett band så rotat att Herr Alarik kanske inte fullt ut kommer att förstå att uppskatta det efter förtjänst förrän han fyllt 50. Inte så att jag inte tycker att det är ett bra band, det känns bara som att andra hör ännu mer där. Så länge. Titta på Mavis Staples och Billy Bragg. Billy är förmodligen en av de utländska artister jag sett flest gånger. Mavis har jag bara sett två gånger och det var egentligen en. Dels på scen på Lollipop med Staple Singers och dels i publiken på samma ställe. Hon och systrarna stod bara någon meter ifrån oss i publiken under ett par låtar av Johnny Cashs uppträdande och det var svårt att veta om jag skulle titta framåt mot scenen eller snett bakåt åt vänster. Nästa fredag spelar hon i Stockholm på vad som måste vara en av de tyngsta konsertkrockdagarna på länge. Mavis Staples på Berns, Lloyd Cole på Katalin i Uppsala och Teenage Fanclub på Debaser Medis. Jag kommer att vara på den sistnämnda.

Uppsnappat

- Man får hota människor. Det är effektivt.
- Är det säkert?
- Javisst det gäller bara att kunna backa upp det.
- Men om de blir bråk då?
- Slå först. Man vinner mycket på det.
- Bra tänkt. Jag gillar det.



Notera att det är "Man får hota..." som i det är så man gör och inte som i det är tillåtet och "Är det säkert?" som i är det inte farligt och inte som i är det verkligen tillåtet.

Snö och dagligt bröd i Hornstull

Vi var tidigt ute. Barnen gungade i frostnupna gungor och kylan bet i kinderna. Det var igår. Idag föll regnet och sedan snön. Blöt och obeveklig. Jag monterade vinterframhjul på barnvagnen och tog mig ned till centrala Hornstull för att köpa bröd. Basen till fisksoppan var redan gjord och förskolehämtning stundade.

Igår på biblioteket. Det finns två tunnor innanför dörren. Readcycling. Ta en bok och lämna en annan. Jag tog en. Skall lämna en annan. Tids nog. Ett satans år. Det var den jag tog. Den handlar om de sista svåra svältåren i Sverige. 1867-1868. Det är inte ens 150 år sedan. Den finns som TV-program också och jag har beställt för oj vad jag vill höra Hans Villius, som tillsammans med Olle Häger och Carl Torell står som upphovsmän, läsa de här texterna. Programmet finns tyvärr inte i SVT:s öppna arkiv men borde ha repriserats i valrörelsen för att ge lite välbehövliga perspektiv på tillvaron. Boken kom ut 1978 och kostar runt hundralappen på antikvariat på nätet och jag skulle dryga 50 sidor in säga att den är värd det. Jag fuskade och tjuvläste lite på sid 68 igår kväll och hade gåshud på nästan hela kroppen. Tänk er bara Villius röst och det här: "Till Avaträsk kom frosten 18 juli - döden som en vit svepning över kornåkrar och potatisland. Ner till Västernorrland nådde "halshuggarnatten" en ljus, tidig morgon den tredje september, i panik började bönder och torpare skära korn som ännu var grönt och omoget. Natten mot den 24 september gjorde frosten slut på all vegetation. I sju graders kyla. Två månader innan hade dansbanor lövats lövlösa till midsommardansen. Nu hjälpte inget sommarhopp, ingen förtröstan. Katastrofen, missväxten gick inte att hejda. Och den angick alla." Med den medellivslängd vi har idag är det inte ens två mansåldrar sedan. Några dåliga skördeår följt av en ovanligt kall vår och en tidig vinter och fattiga männsikor svalt ihjäl i den norra delen av ett litet u-land som hette Sverige medan andra skodde sig på ökade priser för mat och utsäde.

Jag har mest bara spelat Curtis Mayfields Got to find a way den här kvällen, men de senaste dagarna har även Jackson C. Franks självbetitlade platta från 1965, Håkan Hellströms senaste, Curtis Roots och proggplattan När dom talar om fred snurrat.

Sid nio i Ett satans år inleds så här efter rubriken Sverige - en by på landet på sid sju:

"Giv oss, o Gud ett dagligt bröd
Förskona oss för hungersnöd

Bönen står kvar i svenska psalmboken. Den sjungs aldrig. Men en gång i tiden angick den oss. Och 1867 sjöngs den av svartklädda, rädda människor i fullsatta kyrkor i svältlandet Norrland. Det är drygt 100 år sedan. Tre generationer, inte mer."

Söndag i Hornstull

Solen skiner därute. Skiner över ett allt mer avlövat Tanto. P som sover på balkongen är närmast. Här inne lyssnar vi på Curtis Mayfields Keep on keeping on från plattan Roots och försöker hålla nervositeten stången. Om en och en halv timme stundar returmöte i domderbyt. Sirius från lärdomsstaden måste slå J Södra från kristendomsfästet Jönköping. Måste för att ta sig tillbaka till Superettan. Jag läste just ut Bodil Malmstens Det finns inga lyckopiller. En märklig liten skrift, ett beställningsverk för Sveriges Informationsförening. Förmodligen har hon rätt fast en seger i den där matchen om några timmar skulle åtminstone för stunden fungera som ett. Så länge bakar vi muffins och leker med mjukjordgloben. Sverige är där det är och är som det är.

Allhelgonaafton i Hornstull

Solen är på väg ner. P sover sin eftermiddagssömn. L och K gör parkerna osäkra. Jag sitter i fåtöljen. Håkan lät bra men nu är han avstängd. Jag skriver och tittar på Våra vänners liv på SVT Play. Eller lyssnar för just nu när bokstäverna tar plats på skärmen ser jag ju inte Play-bilden. Sen växlar jag över och då skriver jag förstås inte. Niklas skrev något om att inte skriva. När man inte vill berätta. Jag plockade upp Nöjesguiden idag. Någon bloggare som uppenbarligen är känd för sådana som känner till sådant säger att hon blir typ sprallig i fingrarna om hon inte bloggar. Jag vet inte. Jag läste DN i morse också. Strage. Om döden. Den texten berörde. Scenen i Våra vänners liv där skilsmässopappan tar med skilsmässodottern hem till sin nya ungkarlsetta också. P hostar i sömnen. Det där lilla, lilla ögonblicket för en timme sedan. Alldeles innan hon somnade i min famn. När ögonlocken klippte, när hon kämpade emot och när de slutligen stängdes och den där lilla utandningspusten gick genom hennes kropp. De där små och stora sakerna som ingen kan förbereda oss på.

The things we do

Vet inte riktig var idén kom ifrån men så satt jag plötsligt där med novembernumren av Mojo och Uncut och plockade en låt vardera från de nya plattor (Morrissey fick en friplats också med sin utökade återutgåva av Bona Drag) som fått fyra stjärnor eller fler och som jag hittade på Spotify. Ni har resultatet på Uncut Mojo Nov 2010. Själv lyssnar jag på senaste Håkan Hellström. Den första av hans som jag köpt sen den första men det var som att den ropade mitt namn därifrån skyltfönstret på Mickes. Solen skiner över Hornstull och har vi tur har byggjobbarna tagit halvdag.

Vad lyssnar du på nuför tiden?

Glenn Tilbrook and the Fluffers - Pandemonium Ensues (cd)
The Pipettes - We are The Pipettes (cd)
Stornoway - Beachcomber's Windowsill (cd)
Vic Godard & Subway Sect - Singles Anthology (cd)
Reg King - Reg King (cd)
Greg Perry - One for the Road (cd)
Gregory Isaacs - More Gregory (cd)
Lloyd Cole - Broken Record (cd)
Doktor Kosmos - Ett enkelt val (cd)
Squeeze - Cool for cats (lp)
Iggy Pop - Party (lp)
The Feelies - Only Life (lp)
The Dream Syndicate - The days of wine and roses (lp)
Levek - Look on the bright side (mp3)
Pelle Carlberg - Fotbollsvänner (mp3)
Gary Ogan & Phil Lamb - Portland (lp)
Monica Zetterlund - Monica (lp)
General Johnson - Let's fool around (special disco version) (tolva)
Säkert - Facit (cd)

Tisdag i Hornstull

Regn faller. Jag sitter i soffan. Van Morrisons Hymns to the silence på stereon. Ian Rankins The Complaints i knäet. Snart utläst. Läggdags stundar. Det är inte mycket mer än så här och det är bra.

Emigrantvisa (Låttips #105)

Jazzbalett. Det är inte ett ord som normalt skulle locka mig. Men när det är Jan Johansson och George Riedel är jag oftast beredd att göra undantag. Köpte jag så idag skivan Rörelser med herrarna. En del av musiken därpå kommer från Jazzbalett 63. Jazzbalett. Det kanske kommer att ta ett tag men som alltid med Johansson finns det något där och så fick skivan mig att börja bläddra i Erik Kjellbergs bok Jan Johansson - tiden och musiken och sen gick jag ut på YouTube och fastnade i klippet nedan som nog inte har så mycket med jazzbalett att göra men desto mer med Jan Johansson. Emigrantvisa finns förstås också på Jazz på svenska.

Söndag i Hornstull

Vintertid. Sirius torskade första kvalmatchen. Helgen har varit bra annars. Jag och K åkte tunnelbana till Kungsträdgården igår. Hon har läst om den i Simsalabims Stockholms ABC. Nästan hela Kungsan var avspärrad för en cykeltävling men hon åt en korv och vi tittade på cyklisterna och såg slottet samt enades om att komma tillbaka när det är sommar.



Sen åkte vi tillbaka till Hornstull, köpte ett Kinderägg på Vi och en begagnad Musse Pigg-tidning på stora Mickes till K och en Moondog-promo till mig på lilla innan vi gick vidare till Högalidsparken för att gunga. De är fina de där stunderna när inget jäktar på utan allt får gå i hennes tempo.

Om ni inte redan har dem så kan ni just nu köpa Occultations samtliga vinylutgåvor till dags dato för £25. Ja ni kan göra det om redan har dem men vill stödja ett av vår tids bästa skivbolag lite extra också. Det är galet prisvärt. I en rättvisare värld kommer bara The Wild Swans tiotumare English Electric Lightning att betinga det priset på e-bay inom kort. Undrar om jag inte skriver eBay på olika sätt nästan varje gång? Att ett så starkt varumärke kan vara så otydligt att det inte fastnar grafiskt. Om ni inte vill köpa kan ni lyssna på låtar från Occultation på Spotify också men då går ni miste om att hålla i de små konstverken till omslag.

Herr Alarik går händelserna lite i förväg

Vi skriver ännu bara slutet av oktober 2010 och ändå är jag redan där, tidigare förutsägelser till trots. Det blir säkert kul eller vad jag gör det till fast ändå ekar den där textraden från en sen Docenterna-platta i mitt huvud. Jag har tusentals kanaler men ingen kanal till dig. Twitter. Ni kan nog dödförklara nu eller söka stackaren på en parkbänk i Tanto. Anledning till att jag slog till just nu på lite twitteri var den här. Artighet och hyfs krävde ett tack. Besöksstatistiken slog för övrigt i taket, låt vara att det på alla sätt och vis var ett blygsamt tak.

Hyllning till Hornstull

Eller ja mer specifikt till Mickes Skivor men eftersom butiken känns så mycket som mitt Hornstull får rubriken stå. En torsdag. Barn lämnas på förskola, ett annat gungas, det jäktas mellan matbutik, mat och sömn. Barn ska hämtas. Att då få slinka in en kvart på Mickes, bläddra igenom de senast inkomna tiokronorsplattorna, byta några ord om avslutningen i fotbollen respektive premiären i bandyn, plocka ihop åtta plattor, lägga dem på disken, skiljas från 70 kronor och rusa vidare, det är ett andningshål, en välbehövlig paus. Ni har några smakprov från de av plattorna nedan som ni även hittar på Spotify på Herr Alariks tiokronorsfynd 28 okt 2010. Jag tog låt ett och två från den ena, låt tre och fyra från den andra och så vidare innan jag förstås avslutade med tolvtumsmixen på Kirsty MacColls He's On The Beach. Amazonas, Legendary Lovers och Vilhelm Moberg lyser med sin frånvaro på Spotify men ni hittar dem förhoppningsvis i fyndbackarna.

The Power of Snooker

Ja inte vet jag. Det verkar en aning komplicerat (och inte så lite gubbigt på fel sätt inramningsmässigt). Fast komplicerat är ju å andra sidan vanlig snooker med tills man, hjälpligt, lärt sig reglerna. Den som lever får se. Power Snooker. Nu på lördag. Risken finns att jag sitter som klistrad framför TV-rutan.

Onsdag i Hornstull

Andra har redan skrivit och länkat så bra så jag nöjer mig med att konstatera att himlakören i den mån den finns har förstärkt rejält nu. General Johnson, Reg King, Gregory Isaacs. Jag vill inte veta vem som står närmast på tur. Tack och lov lever deras musik vidare så länge vi vill.

P har börjat sova ett långt pass mitt på dagen. Oftast närmare tre timmar. Kanske innebär det att jag kommer att kunna se en hel film igen någon dag. P har för övrigt en frilla som Paul Weller skulle döda för. En perfekt Steve Marriott på utväxt med något kortad lugg.

Jag spelar senaste Lloyd Cole, Greg Perrys One for the road och Reg Kings soloplatta, nej jag har inte originalet men väl cd-återutgåvan, från 1971 om och om igen. Tänk att jag hade så svårt att hitta in i den sistnämnda när jag just köpt den och att jag ratat den föregående nämnda så många gånger i olika lågprisbackar och tänk vilken tur att jag slantade upp extra för dubbelutgåvan av den förstnämnda. Dexys Midnight Runners – Searching for the Young Soul Rebels har för övrigt hittat till Spotify i De Luxe-utförande.

Bandypremiär idag på Studan, Sirius mot SAIK, och filmklubben Topper på Bio Rio här i Hornstull men jag styr stegen till förskolan och föräldramötet. De kallar det en fas i livet, jag kallar det livet.

Höstlöven ligger överallt. Blöta och ledsna, torra och sparkvänliga. Gå ut och sparka eller klafsa lite i dem. Chansen finns att det känns bättre sen.

OMD (Popskyltarna #34)

Orchestral Manoeuvres in the Dark. Jag har egentligen inte mer att säga om dem än om Mats Strömberg men det kändes som att det var dags för en popskylt igen.

Men säg åt mig då!

Söndag i Hornstull

Febern kommer och febern går. K var frisk till fredagen och sin fest. Vi hämtade 10 barn på förskolan vid tre och hade ett kanonbra kalas. Innan dess hade en Pippi-peruk panikinhandlats eftersom det inte alltid är så lätt att förstå vilka av en fyraårings önskningar som är viktigast. Nu ligger P och sover i sin säng. Ett år idag och feber i kroppen. Ett annat fyraårskalas hos en förskolekompis skulle pågått men är inställt på grund av feber...

Om en kvart spelar Sirius hemma mot Umeå. En poäng räcker om inte ett annat lag vinner med drygt femton mål. En kvalplats står på spel och kvalfyllt är vad det är. Än värre, fast bättre, blir det om vi når dit.

Lyxutgåvan av Lloyd Coles Broken Record kom i brevlådan i fredags. Den låter bra. Riktigt. Det är synd att hans konsert på Katalin i Uppsala krockar med Teenage Fanclub på Debaser. Mycket.

Snön föll en morgon när jag var uppe 04.15 och fortsatte att falla och ligga ett tag men nu regnar den bort. Som den regnar bort.

Jag köpte någor oväntat en vinylplatta för över hundra kronor på Mickes men oj vad Monica från 1971 med Monica Zetterlund var värd det.

Jag läste i DN någon morgon om musik. Det var DN-stavning. Signad blev sajnad. Hade det inte varit bättre med kontrakterad i så fall?

Syrianska i Allsvenskan. Jag minns en match i vad som kanske var gamla divison 3 för drygt tio år sedan. Skön stämning, extremt uppklädd söndagspublik och lyxiga grillspett i paus istället för den vanligt lankiga kokkorven med bröd. Grattis!

Jag gillar Roberta Flacks version av Leonard Cohens Hey, That's No Way To Say Goodbye. Ni hittar den på plattan First Take från 1969.

Gradvall recenserade Sonic Surf Citys nya platta i DI Weekend. Som jag älskade det bandet. Ni har en Spotify-samling här: Every little now and then.



Vad är det med Herr Alarik och Stockholms servitörer just nu? Jag har ytterst ovanligt nog ätit middag ute fem gånger på ett par veckor och omväxlande mötts av otrevlighet, lojhet, ointresse, stress, ofokusering och slarv på så skilda ställen som Dovas, Matkultur, Hälsingborg och Döden i grytan. Enda stället som klarade sig utan serveringsanmärkning var lokala pizzerian Rimini. Tur att maten eller annat varit bra på de andra.

St: Eriks IPA var för övrigt en trevlig ny bekantskap liksom plattan Portland med Gary Ogan och Bill Lamb. Den gavs ut på Elektra 1972 och dyker upp i en skivkonstenpostning vad det lider.

Fler bilder kommer kanske också tids nog. Liksom länkar.

Väldigt Worldwide webhandel

Ibland undrar jag så smått över en del av dem som säljer på e-Bay.

----------------

Shipping to: Worldwide

Excludes: Africa, Central America and Caribbean, Middle East, South America, Brunei Darussalam, Cambodia, Indonesia, Laos, Macau, Philippines, Taiwan, Thailand, Vietnam, American Samoa, Cook Islands, Fiji, French Polynesia, Guam, Kiribati, Marshall Islands, Micronesia, Nauru, New Caledonia, New Zealand, Niue, Palau, Papua New Guinea, Solomon Islands, Tonga, Tuvalu, Vanuatu, Wallis and Futuna, Western Samoa, Bermuda, Greenland, Mexico, Saint Pierre and Miquelon, Russian Federation, Albania, Andorra, Belarus, Bosnia and Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Republic of, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Estonia, Finland, Gibraltar, Greece, Guernsey, Hungary, Iceland, Jersey, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Macedonia, Malta, Moldova, Monaco, Montenegro, Norway, Portugal, Romania, San Marino, Serbia, Slovakia, Slovenia, Svalbard and Jan Mayen, Sweden, Ukraine, Vatican City State, Afghanistan, Armenia, Azerbaijan Republic, Bangladesh, Bhutan, Georgia, Japan, Kazakhstan, Korea, South, Kyrgyzstan, Maldives, Mongolia, Nepal, Pakistan, Sri Lanka, Tajikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

Onsdag i Hornstull

Vi vaknade väl ungefär som vanligt. Vi stökade runt här hemma ungefär som vanligt. Vi gick en sväng och lämnade ungefär som vanligt på förskolan. Vi som blev kvar gick till gungorna i Högalidsparken och Dellon ungefär som vanligt. Vidare till biblioteket. P somnade ungefär som vanligt. Jag rullade ut henne på balkongen. Läste lite, drack en kopp te. Förskolan ringde. K har feber. Hon sover på soffan nu. Första sjukdagen på hela hösten. Byggjobbarna i källaren tar ingen hänsyn till det och i Tanto faller löven som om ingenting hänt. En spotifylista, Herr Alarik blandar och ger igen, och en dassutsikt att drömma sig tillbaka till på det.

Between Vic & Jean-Luc (Skivkonsten #41)

Jag läste över hos Gradvall att Vic Godard släppt en ny platta - We Come As Aliens - och att den kan beställas via hans hotmail. Jag kände genast habegäret väckas. Vic och ett knepigt distributionssätt, mer än så behövs ju inte. Sen tittade jag i hyllan och funderade snabbt på hur ofta, eller snarare sällan, jag spelar Vic Godard och eller Subway Sect. Jag noterade sammanlagt nio fullängdare och tre singlar på cd och vinyl. Det är naturligtvis långt ifrån allt men också möjligen mer än vad normalhushållet, även det som eventuellt är hornstullish, har införskaffat i enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer. Jag beslöt mig för att vinyler måste upp på väggen och lyssnas igenom innan ett inköp kunde komma ifråga.



De är uppe nu, de är genomlyssnade nu, de är fortfarande bra, ett inköp kan komma ifråga. Sannerligen kan det komma ifråga. Den är redan restlistad på Amazon så jag får väl verkligen försöka via den där mailadressen. Om inte någon vet ett något traditionellare sätt? Rubriken på postningen? Det är Momus från låter 'Nicky'. Jag har den på en japansk samlings-cd som ebventuellt heter My Favourite Flavour/Amen - Last Sunshine Deserts Of Él Records där han blandar suveräna textrader som Supose they Barry Manilow me och Between Vic and Jean-Luc Godard med lån från David Bowie. Bland andra artister på den där samlingen hittar vi till exempel Louis Philippe, Monochrome Set, Bad Dream Fancy Dress, The King Of Luxembourg och förstås Vic Godard själv med låten Nice On The Ice. Spotify är sorgligt nog snudd på renons på Vic Godard men jag kan bjuda den som vill komma hit och lyssna på en ok kopp te till.

Bandy, bandy, arma annandagsbandy

Jag vet inte hur det är med er men jag tycker att det känns lite märkligt att bandyn drar igång redan nästa vecka. Särskilt som Sirius då förhoppningsvis fortfarande har ett kval kvar i fotbollen att se fram emot. Fast det är ju långt ifrån lika märkligt som årets spelschema. Jag vet ju inte om något viktigt principbeslut tagits, eller om jag missat någon väsentlig information, och inte tänker jag anmäla mig idag på sista anmälningsdagen så jag kan gå på förbundets pressträff om en vecka men om ni ska dit får ni gärna fråga. Hur tänkte ni nu (ni får också gärna svara om ni händelsevis redan nu vet svaret)?



Annandagsbandyn är ju klassisk och att den i möjligaste mån ska bestå av ett annandagsderby är ju lika klassiskt. Ändå får Sirius på annandagen fara till Karlstad för att möta BolticGöta medan Hammarby, här nästgårds Studenternas, far åt andra hållet för att möta Haparanda Tornio. Man häpnar och tänker på säsongen 2008/2009 års fantastiska dubbelderbyn men jag får väl trösta mig med att jag förmodligen ändå inte kan gå på annandagen. Fast frågan kvarstår. Hur tänkte de nu? Varför kunde inte BolticGöta fått Haparanda Tornio istället och vi Bajen? Då hade vi istället för fyra tråkiga långväga matcher fått två och därtill blixtrande annandags- och trettondagsderbyn på Zinken och Studan. Men det är väl som det är med bandyn. Helst alla andra tider än söndag 13.15, halltvång, rosa bollar, funderingar på 3x30 minuter, finalspel på en regnig hed i Göteborg. Ursäkta om jag låter cynisk, uppgiven och misströstande. Konstigheter är ju faktiskt också en klassiker inom bandyn (åtminstone den moderna) så jag kanske kan lära mig att gilla det här också tids nog. Men oj vad trist det är och vad fel vägen känns att gå.

Närtida i Hornstull