Lördag i Hornstull

K och L vilar. Jag ser Sirius ligga under med 3-1 i Vetlanda. Halvtid nu. Sist av alla har jag börjat läsa Låt den rätte komma in. Den börjar jobbigt men bra. Vi har handlat pysselsaker och nästan gått på knäna i matbutiken. Däremellan var det bokrea på Bokmagasinet på Hornsgatan. 30% på allt innebar dryga 60 spänn för Stig Claessons sista God natt fröken Ann och en dryg 20-lapp för den tunna Gå mina sånger med Ezra Pound på både engelska och tolkad till svenska av Johannes Edfelt. När det ändå är shoppingrapport, igår köpte jag en samling med Linval Thompson på lilla Mickes. Dagens artist är trots det Kirsty MacColl, skivan Titanic Days. Får rikta in mig på reprisen på Olle Ljungström. Luuk som Oldsberg? Kan kanske funka. Jag gissar på Fredrik Lindström som Björn Hellberg. Kom igen nu Sirius!

The First National Band (Skivkonsten #33)

Det är ju verkligen alldeles för länge sedan här bjöds på en Skivkonsten-postning så med några minuter kvar till fredagsfika och efterföljande helg får ni The First National Band. Om ni inte redan har koll på det var det här vad Michael Nesmith tog sig för när han tröttnat på att vara med i The Monkees. Väldigt bra countryrock från tidigt 70-tal och har ni tur behöver ingen av plattorna kosta mer än 10 kronor styck vilket är fallet med dem på kortet. Att de håller ihop så väl grafiskt är förstås ytterligare ett skäl till att ha dem på vägen. Vill ni sen gå vidare tycker jag definitivrt att ni ska leta reda på plattan Pretty much your standard ranch stash med fina låten Winonah.

Pris ske

Låt det bli verklighet.

I fäders spår mot soffan

Kollega Å har varit nere på apoteket för att mota en förkylning i grind. Kollega F verkar taggad. Kollegorna F och J har redan åkt tjejvarianten. Själv laddar jag för genomföra Vasaloppet i soffan på söndag. Blåbärssoppa är inköpt. K kan förhoppningsvis hålla sig lugn korta stunder. Lars Nylin och Torbjörn Nordvalls nyutkomna och snygga Vasaloppet - I Fäders Spår kommer att finnas till hands. Törs vi hoppas på samma spänning som i Vasaloppet 1998? Det är fortfarande en av de mest svettiga idrottsupplevelser jag haft framför TV:n. Det där till synes säkra försprånget som krympte och krympte och till slut åts upp byggde en raffinerad spänning som det var otroligt grymt och fascinerande att följa. Stor stor sport-TV i klass med Borgs Wimbledonfinaler eller Stenmarks kamp mot klockan och bröderna Mahre i Lake Placid. Fredrik Belfrages intervjuer precis efter målgång är däremot ett av mina värsta TV-minnen. Så okänsligt så kallsvetten sprutade hemma i soffan. Något liknande vill jag gärna slippa på söndag.


Vad har Micke Nilsson i spåret att göra med bruten fot?

Doktorn kommer

SVT eller någon annan har filmat Krister Henrikssons enmansföreställning av Doktor Glas och den visas på tvåan på lördag. Jag går alldeles för sällan på teater men den där föreställning såg jag på Vasan. Den var bra. Mycket. Han är bra Henriksson. Mycket, mycket. Bara att bänka sig eller programera eventuell inspelare.

Vardagens små irritationsmoment

Ok. Vissa saker får jag väl helt enkelt acceptera. Lov att. Som att färre och färre människor klarar av att tänka utan att låta samtidigt. När till och med programledare i radio och TV hemfaller åt att låta ähhh eller mhmhm medan tankarna blir till ord i deras huvuden är slaget nog förlorat men snälla, snälla, snälla gör det inte i örat på mig när vi talar i telefon. Särskilt inte om du dessutom hoppas på att få sälja något. Talande tystnad är något helt annat.

Täppt till luckan, på rätt våglängd

Jag köpte Van Morrison för några helger sedan. DVD:n med en konsert från 1974 och en från 1980 som borde varit med bland årets arkivreningar. Blev sittade i soffan i lördags med den från 80 trots att jag borde varit nyfiknare på den från 74. Det var jag tills jag såg en snutt på Pet Sounds när DVD:n var ny. Den var från 80 men jag trodde det var 74. Det var bra. Det är det fortfarande.

Van står mest bara rakt upp i kläder som kunde varit min farfars, bruna byxor och gubbagul skjorta, utan att utstråla mycket mer energi än om han var på väg till brevlådan för att hämta tidningen en tisdag morgon. Bandet är förstås snortajt och skickligt, vi befinner oss bevars på jazzfestival. I Montreux. Pee Wee Ellis tutar sax. Det är blandat från solokarriären. Den som redan varat så länge att han känns som en gubbe och härdad veteran fast han är ganska mycket yngre än vad jag är här bakom tangentbordet. Kan han ha varit 35?

Han gör fyra låtar eller så från Common One som snart ska släppas. A man comes through-rutinen i Summertime in England som jag älskat på bootlegs från 1982 och 1984 är inte där än. Hur har jag kunnat vänta så länge med att köpa den här? Wavelength är första spåret. Jag letar efter plattan i CD-hyllan. Den finns inte. Jag letar i vinylskåpet. Den finns inte där heller. Jag har inte Wavelength. Har inte Wavelength. Hur är det möjligt? Jag har varenda studioplatta han gjort fram till och med Hymns to the Silence utom den. Jag har bootlegs där han spelar låten men jag har inte studioplattan.

Jag går till Mickes. Det finns ett ex på vinyl. Synthljuden som säkert var nya då låter lite daterade men i övrigt är den väldigt bra. Väldigt bra. Ordningen är återställd. Snart ska jag se konserten från 1974. Sen ska jag lyssna på A Period of Transition. Jag har säkert inte gjort det på närmare 20 år. Det finns alltid mer att upptäcka och att återupptäcka.

Långt senare är det fortfarande något slags sommartid i England

Dubbelt lästips och lite filmtajm

Mycket här så passa på att läsa lite Moberg hos Sånger från nedre botten. Gammalt men klart aktuellare än mycket som stod i min morgontidning i morse.

Uppdatering: Ni får en länk till. Inget för känsliga personer dock.

Från stenkaka till Spotify

Det sägs och skrivs att det ska gå att plocka direkt från Spotify nu. Två miljoner låtar eller så att spara och bränna om ni vill och orkar. Kvaliteten blir ju inte tipptopp. Men det är ändå ett rätt rejält kliv från att beställa jazziga stenkakor med ångbåt över Atlanten. Jag tror inte att jag kommer att göra det. Låtarna får fortsätta att streama. Om jag inte låter bli av moral och laglydnand gör jag det av vana och ägandedefinierande. När jag spelat av låtar och skivor, från radio till kassett, från cd till cd, har det alltid varit i väntan på att köpa skivan eller för att göra egna samlingar. Jag vill ha den fysiska skivan där i hyllan även om det är mindre miljövänligt och dyrare. Jag är indoktrinerad in i grunden, i märgen, i jaget. Den där skivsamlingen är en lika självklar del av mig som min skugga. Den må lämna ibland men den kommer alltid tillbaka. Jag tror att det är den vägen skivbolagen måste fortsätta att gå om de över huvud taget vill vinna några krig. Indoktrineringens, ägandeviljans, återkomstens. Allt annat är dömt. Sålunda lyssnar jag här och nu på Perssons Packs comeback Öster om Heden via Spotify men jag kommer inte att bränna den därifrån. Jag vill ha den där överprissatta rundbiten av aluminium och plast. Om priset på den sjönk med 50% idag skulle jag köpa på stört, nu är risken stor att jag väntar till jag hittar den begagnat.

Florence Valentin har, eller numer hade, en ny låt på MySpace också. Spring Ricco verkar tyvärr ha sprungit och gömt sig.

----------------
Lite jazz på det? Här har ni spotifiers Poetry and all that jazz.

Glädjande kunskapsluckor

Och då ansträngde jag mig verkligen för att gissa rätt.

Souvenir från soulhimlen

Bettye LaVettes platta Souvenirs. Jag är ganska säker på att Amy Winehouse spelat den sönder och samman. Smart i så fall.

Lika som bär - What is On The Run

De flesta med lite koll på The Beatles vet ju förstås att George Harrison blev rejält stämd för att han lånat lite mer än vad som var ok från The Chiffons He's so fine till sin hitsingel My Sweet Lord på första soloplattan All Things Must Pass. Vad jag dock inte hade något minne av när jag spelade sid två på trippeln igår är hur galet mycket The Sweet måste ha lyssnat på den sidans öppningslåt What Is Life innan de petade ihop sin utmärkta singel Fox On The Run. George låt hittar ni genom att klicka på dess namn ovan och Sweet ser ni lätt nedan via YouTube.


Killarna ovan fanns som klippdockor i farmors gamla Året Runt-tidningar.

Risktagaren Herr Alarik

Tio minuter kvar på ett förmodat snöglopigt Studan. Sirius leder med 4-1 samtidigt som SAIK ligger under med ett mål i Västerås. Jag tror jag sticker ut hakan och säger att tredjeplatsen är klar nu. S-I-R-I-U-S!

Söndag i Hornstull

Vi har inte gjort så många knop. Latat oss, bakat bröd, gått någon promenad, fikat. Snön faller och jag lyssnar något förvånande på The High Llamas. Om en timme är det avslag på Studan. Jag följer från soffan. Vi såg en bra bit på Gomorra igår. Jag tycker den var bra men sömnen vann. Det var inte vi som fultankat. Möjligen har vi hälat. Det ringer på dörren. Återkommer.

På annan plats

Fråga mig inte hur jag bär mig åt men jag har faktiskt hunnit med några snabba snookerblogposter också de senaste dagarna. En Do the ska and reggae-spotifylista har jag visst satt ihop och uppdaterat också. Om jag höll på med Twitter skulle jag antagligen skrivit Lunch-Möte-Fika-Plock-Helg-På Spåret där.

Veckans badrum

Ok, ok, ok, jag erkänner. Jag är en hemnetjunkie. Jag kan komma på mig själv med att titta på fullständigt absurda bostadsalternativ men mest håller jag förstås koll på vad som händer i närområdet och Uppsala. Det sistnämnda är anledningen till att ni får njuta av det här badrummet. Sådana här badrum görs inte längre. Inte ens i de skitnödiga inredningsprogrammen på TV.

Torsdag kväll i Hornstull

K sover, L sover. Jag sitter i soffan och ser på snooker. Higgins mot Robertson. Det är mer spännande än de flesta av er tror. Final i På Spåret i morgon. Final final. Oldsberg lägger av. Tidningarnas hemsidor är upphetsade. Vi får väl se hur det blir. Jag hann in på Mickes på vägen hem. Köpte en 30-kronors-cd med Dom Mariani. Han från Someloves om ni minns. Mitch Easter hade producerat. Den låter ganska bra men någon borde ha minskat ned lite på gitarrutflykterna i vissa låtar. Sirius som sämst fyra i årets elitserie. Oavgjort på söndag räcker för att säkra tredjeplatsen. Före SAIK i så fall. Det är ju egentligen helt otroligt. Det känns inte alls som så länge sedan jag såg dem kvala sig kvar via matcher mot lag som Sköndal på Farsta IP. Jag läste ut Arne Dahl idag. Tian. Började sedan direkt på nian som jag hittade på biblioteket men det tog stopp efter 25 sidor. Jag gissar på överdos. Det blir Svart Krabba av Virdborg på tunnelbanan i morgon istället. Helgen som kommer är ytterst välkommen.

ESG (Popskyltarna #15)

Vi måste ju ha bilder på bloggen. ESG. Jag har verkligen begränsad koll där. Borde kanske ta tag i det någon dag. Så länge lyssnar jag på Pop och rock på svenska.

Var var kameran III (Popskyltarna #14)?

Enligt devisen en ofotograferad popskylt är också en popskylt levereras här tre som susade förbi mig där jag stod vid busshållplatsen i morse. Först svängde KLF upp på Hornsgatan från Varvsgatan. Medan jag kände mig lite irriterad kom så TPD farande i full karriär på väg ned mot Långholmsgatan och strax bakom jagade URE. Det kunde ha blivit tre i en men blev bara ännu en bildlös postning...

Försäkringskassans försvarare

Ok, de är nog inte alltid lätta att ha att göra med och hemsidan är snårig men alldeles nyss ringde en snäll dam på min mobil och bad om ursäkt för att hon råkat skicka en intygsbegäran som ska nå mig i morgon. Intyget hade just blivit inscannat i systemet så hon kunde se det men hon kunde tyvärr inte stoppa brevet med intygsbegäran eftersom det redan gått iväg. Jag var fri att riva den och det. Där besparade hon samhället och mig en blodstörtning.

Du får baschet!

Det bara dök upp. Uttrycket för de som valdes sist när det skulle delas lag på idrotten eller fritiden. Det som användes i Uppsala. Åtminstone en bit söderut längs 601:an för 30 år sedan. Kollega P säger att det nog hette röset i Ljusdal. Kollega F säger att de sa klabbet i Jönköping. Baschet? Stavas de ens så eller ska det vara till exempel barsett? Vart tog det ordet vägen? Var kom det ifrån?

Dagens oväntade reaktion

Jag stod i fikarummet och väntade på att tepåsen skulle dra. Snabbögnade skivrecensionerna i DN. Blicken fastnade på den av Mikael Wiehes nya skiva och medan jag läste Nils Hanssons korta text gick en rysning genom kroppen från knäna upp till öronen. Wiehe har näppeligen påverkat mig så mycket sen jag var 15 år och hade Fågel Fenix på repeat (på den tiden betydde det att jag spolade tillbaka kassettbandet gång på gång) medan jag läste Per Anders Fogelströms Stad-serie i sängen hemma på Källarbäcksvägen i Vilan utanför Uppsala. Jag tror att jag måste ta och lyssna på den där nya skivan. När kommer den på Spotify?

...och skidan den slinter

Ni vet säkert hur det är. Man sitter med en databas full med sändningstider från skid-VM. Det är bara det att det finns några fakta och dokument som inte riktigt överensstämmer. Skidorna är på väg åt olika håll samtidigt som mållinjen närmar sig. Masstart eller individuellt? Klassik eller fri stil? Vad är rätt? Vad är fel? Jag håller några kronor på den här framför den här och en som ni inte kan se men det skulle vara skönt med ett svar. Gärna snabbt.

Igår började jag på min andra Arne Dahl. Jag läser dem i loppisordning. Åttan först, nu tian. Men det är åtminstone en oordning jag kan råda över om jag vill.

Dagens andra samtal

Telefonen. Ring, ring.

- Ja det är Martin.
- Tjenare Martin det här är Ralf Edström...

Vid frukostbordet måndag morgon

Personer. K snart 2 år och fyra månader. Jag snart 40 år, minst sagt måttligt kyrksam och klart körkortslös. Rekvisita. En skål med yoghurt, havreringar, müsli och extra russin. En smutsig tröja. Placering. Köksbordet hemma i Draken. K sitter på mitt vänstra ben. Jag har redan ätit. Samtal börjar.

K: Var är V:s kyrka?
Jag: Den ligger där hon bor.
K: Sjunga där?
Jag: Kanske en annan dag.
K: Var är V:s kyrka?
Jag: Den ligger bredvid hennes hus.
K: Var är min kyrka?
Jag: Den ligger på kullen bakom oss. Vi kan titta på den sen.
K: Var är M:s kyrka?
Jag: Det är samma som V:s. M är ju V:s mamma.

K nickar. Tar en tugga yoghurt med müsli. Jag försöker låta bli att titta på klockan.

K: Jag vill ha en motorcykel...

------------
Lite musik efter det? Ok här är den bara påbörjade It was all over by the 60's från Spotify.

Söndag i Hornstull

Jag har laddat ned ett nytt Bank-ID och kämpat mig igenom begärandet av tillfällig föräldrapenning på Försäkringskassans hemsida. Jag tycker ju verkligen inte att jag är alldeles pantad men det där tar tid för mig. Lyckligtvis laddade vi med varm choklad och skorpor innan. FMVE kom förbi på middag före det. Tjälknöl, potatismos, harrisar och två sorters vinbärsgelé. Ännu tidigare hann jag köpa The Complete John Peel Sessions med The Jesus and Mary Chain på Mickes. Tidig eftermiddag hängde vi på Dellon och i Högalidsparken. J och J på Studan sms-rapporterade från matchen och jag skickade vidare till ännu en J i naturen. Sirius-Edsbyn 4-4! Om ni förstår hur stort det är så gör ni. På förmiddagen bar jag ned saker i källaren och rumsterade om och rotade runt. Vi började dagen med att vakna utvilade, äta frukost i lugn och ro och sjunga.

Igår blev det dessutom 1-1 för fotbollslaget i träningsmatchen mot Djurgården. Jag var inte på Stadshagen men gladdes ändå.

Lördag i Hornstull

Solen skiner över Tantoberget. Lägenheten är städad, frysen avfrostad. Garderoberna gick efter en timme på Blocket. K dansar och sjunger Pippi Långstrump. I bakgrunden hörs The Crystals. Vi ska strax ut men tyvärr missar vi Sirius träningsmatch på Stadshagen. Det lilla livet. Fint.

It's Cool For Cats (Låttips #50)

Jag satte just på Squeeze – Greatest Hits på Spotify och fick det där fåniga leendet på läpparna som kommer av att veta att efter Cool for Cats väntar bland annat Up the Junction, Is That Love, Pulling Mussels (From the Shell) och Labelled with Love.

Är Daniels brorsa indie?

Billy har ju hotat eller eventuellt lockat med swindiebattle och jag går ut hårt. En demokassett med Broder Daniel. Gissningsvis från tiden runt Luke Skywalker- och Cadillac-singlarna. De var aldrig riktigt mitt band men har gjort en handfull låtar som jag verkligen gillar. Jag minns inte alls var jag fick demobandet ifrån men förmodligen kom det i någon kartong från Radio Uppland eller John Cloud som hamnade på Skivbörsens golv i Uppsala och från vilken kasetterna kostade en femma styck eller så. Jag har inte testringt numret men valde för säkerhets skull att täcka över de sista siffrorna om det fortfarande skulle vara aktuellt. Vill ni ha mer från Broder Daniel-arkivet hittar ni förstås första Kalmar Nation-spelningen här.

T-shirt de France

Sånger Från Nedre Botten går helt riktigt igång på några t-shirts, eller rättare tröjor, idag. De där Kraftwerk-varianterna är verkligen snygga men K:s är den finaste. Även när den är lite smutsig. På lördag drar Tour of California igång. Det blir spännande att se lite mer av var Lance Armstrong egentligen står formmässigt.

Hands up who wants to die! (Låttips #49)

Idag handlar det om overaller. Bland annat. Om det är osammanhängande är det för att jag klistrat in lite texter från en mailkonversation på Hi-Five.

Det påminner mig om att jag en gång tänkte söka till en utbildning i Skövde men jag drog mig ur efter att ha läst följande mening i prospektet. Varannan onsdag är det pub eller gasque, då tar du på dig din overall som du köpt i studentshopen...

Spela riktig musik, spela techno! Jag vill minnas att den något överförfriskade killen som skrikönskade detta på indiefästet Kalmar Nation hade overall. Gissningsvis var det dagen före sista april. Då brukade det vara overaller överallt. Men han kan också ha haft frack och av outgrundlig anledning begett sig till Kalmars källare under vårbalen. Är osäker på om det var samma kväll som jag satte på Sonny's Burning med Birthday Party och lämnade en stackars Fredrik i dj-båset med att ta emot klagomålen medan jag gick på toa. Hands up who wants to die! ...flame on, flame on.

Samtidigt är det 30-årskalas på Spotify

Jag har ju alltid, eller åtminstone länge, varit svag för det jag brukar kalla 30-Something Pop. Spotify funkar ganska bra för att sätta ihop en lista med sånt. Vi skulle ju till exempel kunna kalla den 30 Something Pop.

Drygt två timmar till avspark i Graz. Jag vill väldigt gärna slippa en Stenmark.

När jag letade mig tillbaka till 2007 hittade jag tre boktips som kan vara värda att reprisera. Så där, nu är det gjort.

Gorilla got me

Jag har fått en kommentar av någon som kallar sig, eller möjligen heter, Gorillan. Mer behövs inte. The Gorillas. De skramlade rejält. De spetsade sextiotalets modernism med punkenergi. De hade rockhistoriens tyngsta polisonger innan Supergrass ens var påtänkta. Lennart Persson skriver i ett gammalt, men nyligen inköpt, nummer av Larm att deras Gatecrasher är den bästa korsningen mellan Gary Glitter och Small Faces han hört på länge. Mycket länge. Jag vet väldigt lite om Gary Glitter men desto mer om vilken bra låt det är. Polisongerna såg banne mig ut som bisamråttor. En av deras singlar gavs ut på RAW som även var bolaget som gav ut singeln med The Killjoys. Gruppen som hade en ung Kevin Rowland som ännu inte börjat leta efter de unga soulrebellerna bakom mikrofonen. The Gorillas.

For sale by owner III

Nej ni är tokiga, inte ska vi flytta igen. Vi flytt int. Men vår garderobslösning från klädkammaren som är på väg att transformeras till kombinerat arbetsrum är extremt sugen på att röra på sig. Den är två och var för sig är de 58 cm djupa/50 cm breda/236 cm höga. Tillsammans blir bredden alltså 100 cm. Färgen är gissningsvis björk, skicket fint, hyllplanen många (och fyra är galler - precis som Asterix och Obelix!) och det finns till och med ett litet draperi att dra för om ni vill leka teater. Förodligen är det en IKEA och möjligen heter den Pax Lenda men det kan också bara vara namnet på själva skynket. Till helgen åker den ut på Blocket men jag tänkte att ni skulle ha första tjing. Hämtas i Hornstull. Alla bud beaktas som det brukar heta.

Ok, ok, ok men bara om ni slutar tjata. Tack. Ja, ja, det där oanvända IKEA-handfatet med blandare och allt som av någon anledning står i sin orginalkartong i vårt källarförråd är också till salu om ni nu ändå fixar fram en bil för att ta hand om Pax. Ska vi säga att samma sak gäller där rent praktiskt. Det gör vi.

Uppdatering 18/2. Garderoben är såld, handfatet åker upp på blocket till helgen.

Ändå (morgon)dagens företagsnamn?

Jag var så peppad på AB Framtiden men sen grävde jag mig in på hemsidan och det fulla namnet Förvaltnings AB Framtiden svänger inte riktigt lika hårt. Det är något med det där Förvaltnings som, trots att det kan vara en väldigt bra sak, låter lite... grått. Fast samtidigt är det ju lite kaxigt att det är ett svenskt företag som förvaltar framtiden. Nu undrar jag bara vilka som har hand om samtiden?

Ett halvt land håller andan

Den halva som kan se landskampen Österrike-Sverige på Eurosport i morgon alltså. Hur är det egentligen med skadeläget i truppen? Alldeles oförändrat är jag rädd och dessutom är pannbandet borta.

You've got a lot of nerve

Jag läste på Sand In My Eyes (i twitterraddan, Herr Alarik kanske börjar twittra 2011, ute till höger) att Lloyd Cole-lådan med b-sidor är klar nu. Kul förstås även om jag redan har många av låtarna (ännu roligare för er som till exempel saknar Mannish Girl i skivhyllan). Eftersom det bara rör sig om studioinspelat material kan jag dessutom fortfarande sitta och känna mig lite exklusiv (till nästa arkivrensning antar jag) över att kunna spisa sådant som liveversionen av A long way down (där han väver in några fraser från Bob Dylans Positively 4th Street) från Downtown cd-singeln.

Tre gånger ilandsproblem

Vic Godard finns inte på Spotify.
Mustaschen luktar sur grädde när man ätit semla.
Det går bara att få tag på sushi på fredagar i Örnsköldsvik (hörsägen).

Tänk på vilodagen

Japp jag sitter på jobbet. Strul som inte borde behövt vara strul i kombination med datorer och dataprogram som inte vill ta i hand förde mig hit. Alldeles snart blir det dock hemgång igen. Sen ska det banne mig helgas.

Samtidigt åt SÖS till

Dimman har lättat något sen fem i morse. Inte mycket men något.

Guns N' Roses (Popskyltarna #13)

Jamen det är ju fredag. Vi tar en till. Guns N' Roses. Inte mitt band men ingen kan ta ifrån dem att de fått mig att dansa med bar överkropp på en högtalare på Barowiak för ungefär 20 år sedan. Paradise City i kombination med öl förbjöds visst någonstans i den vevan. Tack gud för att digitalkameran inte var i var mans hand (scrolla ner till sjunde bilden för att få en bild av hur det hade kunnat se ut) på den tiden.

20 år sedan, kan det verkligen stämma?

TBS (Popskytarna #12)

Nu var det verkligen väl länge sedan vi hade en popskylt-postning. Tiden är knapp så jag länkar helt enkelt till den här postningen för er som vill läsa mer om The Beautiful South.

Ho-ho och Hoa-Hoa

Jag skakade hand med Hoa-Hoa igår. Om ni följt På Spåret lika slaviskt som jag sedan lika länge förstår ni att det var det största som hänt i den riktningen sedan jag skakade hand med, och fick en signerad deckare av, Björn Hellberg på Stockholm Open för några år sedan.

Aftonbladet på nätet tycker att halva svenska folket snuvas på landskampen Österrike-Sverige när Eurosport direktsänder den på onsdag 11 februari. Som Billy Bragg sjunger just remember that there are two sides to every story. Minst. Det gäller förstås även om din tidning inte är Tory. Omkring 2,5 miljoner av 4,4 miljoner hushåll kan se matchen redan som det är idag. De flesta andra kan skaffa den via sin distributör (sorry Viasat-kunder) och alla som har en skaplig uppkoppling kan skaffa Eurosport Player en månad för 49 spänn och se Eurosport, Eurosport 2 och Eurosportnews via datorn. Som jämförelse kostar TV-licensen 173 kronor i månaden, Frölunda-Brynäs på Pay-Per-View 10 februari 139 kronor samt Mora-Västerås i hockeyallsvenskan på S24.se 11 februari 69 kronor. Jag fattar inte riktigt vem som blir snuvad. Blir jag snuvad eller blåst på artiklarna i Aftonbladet, eller för den delen Expressen, när jag prenumererar på Svenskan? Egentligen är det ju dumt att reta upp sig. AB vill ju förstås ha trafik och klick i sin omröstning och det är ju trots allt kvällstidningsjournalistik på nätet. Men jag blir ändå lite trött. Det står ju faktiskt 2009 i kalendern och tiden när alla kunde se allt, eller åtminstone det som visades (och det var verkligen inte allt), på två kanaler är förbi sen ganska länge... Partisk? Jag? Möjligen något lite.

En annan kväll på Långholmsgatan

Pleasures of the Harbour

Sand in My Eyes skriver om Phil Ochs och Pleasures Of The Harbour och jag vill förstås inte vara sämre. Tiden är dock knapp så jag saxar från en gammal Hi-Five lista från 5 decemeber 1998.

Satt som jag ibland gör på lördagar och lyssnade på Billy Bragg i morse. Mest låtar från hans protestrepertoar och rätt vad det var spelade jag låten I dreamt I saw Phil Ochs today från Billys sällan rörda platta The internationalist. Vilket ledde mig ner i skivbacken där jag plockade upp samlingen There but for fortune (från 1989) och kände mig lite revolutionär till I aint marchin' anymore. Sen letade jag rätt på Lokkos Ochs-recension i POP och på andra sidan av andra plattan hittade jag den av honom hyllade Changes. Mindes mest denna skiva som en lite småjobbig liveplatta (första skivan i dubbeln är studio och har spelats betydligt mer) och det är den också i låtar som Yes I´m a liberal (med förvisso roligt elak text) men i Changes är det inte jobbigt någonstans. Annat än möjligen känslomässigt. Det är en lugn och mycket vacker låt om önskan till närhet och det är först när den klingat ut och applåderna dånar fram som jag inser att detta också är live. Fram till dess har publiken varit fullständig andlöst knäpptyst och det är inte svårt att förstå varför. Själv sitter jag precis lika andlös på golvet. Den som hört Tom Paxtons orginal till Fred Åkerströms Jag ger dig min morgon eller samme Paxtons All night long kan kanske ana lite av vad det handlar om. Kalla det folk, visa, singer/songwriter, eller vad ni vill, mycket bättre än så här blir det inte...

En liten spotifylista med Phil och Tom? Här är Songs of Protest, Love and Life

Uppsamlingsheat XX

Precis när Spotify, trots att skivbolagen ska rensa bort låtar, började kännas väl ogenomträngligt tipsades det på maillistan Hi-Five om Specifyspot där olika användares listor läggs upp. Fortfarande mycket att gå vilse bland men ändå lite som en glänta i skogen.

Han skriver om mat (hans köttfärssås är något lite grundligare tillagad än min) och musik och bor om jag fattat saken rätt på andra sidan Högalidskyrkan. Dessutom hade jag nog inte köpt Diana Ross The Boss på singel i helgen om det inte vore för hans spotifylistor. Fråga inte mig varför jag inte lagt till Patrik ute till höger innan. Nu är det fixat.

Jag har inte heller orkat läsa hela LO:s rapport om löneskillnaderna mellan eliten och industriarbetarna men jag delar delvis den analys jag hörde på radions P1 Morgon. De är för stora nu. Vi skapar ett samhälle där glappet mellan ideal och utanförskap blir större och större och det skapar slitningar.

Carlsten är död. Den ena brorsan. Ulf. Mister Rackis. Senare hamnade han på Katalin men det är för det trånga insläppet på Rackis, de svettiga stunderna framför scenen där nere i källaren, ölen (folk när tillståndet rök) och biffarna han serverade vid de rustika träborden jag minns honom. Det kan vara svårt att förstå idag men på 80-talet fanns det egentligen bara två vattenhål för öl och musik utanför nationsvärlden i Uppsala. Rackis och Barowiak (ok två och två halva om vi räknar Rugby- och Flogstapuben). Rackis var alltid det lite hemtrevligare alternativet vilket förlät att de ibland ställde osedvanligt tråkiga trubadurer på scenen på söndagskvällarna. Första gången jag gick dit som 13-åring för att försöka köpa en biljett till Imperiet fick jag förstås vänligt men bestämt nobben av Ulf som sopade trappan ned från insläppet. Alla senare gånger kände jag mig välkommen. Tack.

Vad var oddset för det här? Jag saknar redan snookern lite. Närmast är det väl Welsh Open om ett par veckor.

Och när vi ändå är inne på kryptiska meningar. Kommer ni ihåg den här? Nu kan ni vinna biljetter här.

Jag kan ju tyvärr inte det där med att rippa vinyl och lägga ut lyssningsfiler särskilt bra. Annars hade ni fått I can't Help Myself (Sugar Pie, Honey Bunch) och Love Is Here And Now You're Gone med Donnie Elbert samt Lay A Little Lovin' On Me och Baby Let Me Get Close To You med Baby Washington & Don Gardner här. De är från singelbläddrandet härom dagen och de är bra.

Vänersborg borta i kväll. Jag tror att Sirius tar det. Fast efter fyra minuter leder Väners med 1-0.

Justin Townes Earle på Kägelbanan nästa torsdag. Jag är lite sugen. Det är ju ändå Steves son och låtarna på hans MySpace låter inte så tokiga. Någon som hört plattorna? Jag hittar dem inte på Spotify.

Det som känns

Jag försöker ju. Verkligen. Vara en lyssnade, förklarande och tydlig förälder. I morse bar jag för första gången en skrikande och fäktande K till förskolan. Över Drakens trottoarer med skorna i handen och en klump lindad med irritation i magen. Det är svårt ibland. Hon ville inte ha byxor, inte tröja, inte strumpor, inte overall. Men hon måste ju. Det var fem grader kallt. Hon är två år. När vi var nästan framme hördes en liten mening mellan skriken och gråten. Hemma med pappa, hemma med pappa. Jag vet inte vad det är för styrka som gör att föräldrar inte bryter ihop av det, vad det är för förståelse för världen som gör att vi bara stannar till för en lugnande kram och sekund innan stegen fortsätter mot förskolan. Innan skriken börjar igen. Fäktandet med armarna och spännandet av ryggen som en båge. Jag vet verkligen inte. Några minuter senare skildes vi helt lugnt. Hon vinkade från förskolelärarens famn och såg ganska nöjd ut. Trygg i en vardaglig rutin. Det skär också lite i hjärtat fast det är bra, bra, bra. Det är bra. Måste vara. Men det som känns.

Populärkulturcykling till solen

Jag hade skrivit en så härlig postning om etapperna i årets Paris-Nice men så går arrangörerna in och röjer och ändrar hejvilt bland etapparna. Au Revoir Belleville som i Trion från Belleville och Mont Ventoux som i Billys gamla musikalias. Tack och lov att jag fick behålla poptrion Saint Etienne och, den här är riktigt dålig, The Nice. Annars hade jag lika gärna kunnat skrota hela postningen. 9 mars börjar det men innan dess har vi både Tour of Qatar, som just nu sänds på en TV bakom min rygg, och Tour of California att se fram emot i februari.

Etapp 1: Amilly - Amilly (9,3 km tempo)
Etapp 2: Saint-Brisson-sur-Loire - La Chapelle-Saint-Ursin (195,5 km)
Etapp 3: Orval - Vichy (175 km)
Etapp 4: Vichy - Saint Étienne (171,5 km)
Etapp 5: Annonay - Vallon-Pont-d'Arc (204 km)
Etapp 6: Saint-Paul-Trois-Châteaux - La Montagne de Lure (182,5 km)
Etapp 7: Manosque - Fayence (191 km)
Etapp 8: Nice - Nice (119 km)

Jag måste bara bjuda på lite info om Paris-Nices startstad Amilly också från hemsidan: "Amilly belongs to the UNICEF child-friendly town programme and contributes to this initiative in a discreet but effective manner." In a discreet but effective manner. Det är förstås så det ska skötas.

Vi kör lite The Nice från YouTube också. Förhoppningsvis är det någon som gillar det även om diskret nog knappast var deras ledord.

Måndag eftermiddag i Hornstull

Tack. Det verkar bli bättre. I förmiddags tog vi oss till Stadsmissionen, jag är fortfarande alltid på väg att säga eller skriva Små Smulor fast de bytte namn på butikerna för så längesen, i Liljeholmen. K älskade tvärbanan. I morgon kan hon förhoppningsvis börja förskolan igen. Hon längtar. Vi satt med hennes gruppfoto på madrassen innan hon somnade för mittpådagenvila och hon pekade ut alla kompisarna. Även för en sjukling måste det bli lite segt att gå hemma med pappa och läsa Alla vi barn i Bullerbyn för femte gången samma dag. Måtte det funka den här natten.



Jag shoppade Malcolm X självbiografi och Ian MacNabbs platta från 2001 på Stadsmisionen. Inser att jag säkert aldrig kommer att läsa boken och skivan var sådär. 20 spänn om inte i sjön så in i hyllan och förmodligen tillbaka i kretsloppet så småningom. Hoppas Stadsmissionen gör något bra med dem. Om ni hittar Ry Cooders soundtrack till The Long Riders från 1980 för en tia tycker jag att ni ska slå till. Solen skiner in på vår balkong. Det var längesen den tittade fram så oförväget bakom Tantoberget. Det är ovanligt många barn i parken. Kanske går vi mot bättre tider. Vår.

Det vi förlorar på gungorna...

Jag kan inte hjälpa, som om jag ville, att jag tycker att det är lite roligt. Vi gick ner i parken. Drakenbergsparken. K skulle först gunga men till slut blev det rutschkana istället. Vi gick förbi anslagstavlan. Ni kanske minns parklekarna som skulle ut på entreprenad eftersom allt, allt, allt som går att privatisera ska privatiseras så fort det går eftersom allt, allt, allt som går att privatisera ska privatiseras så fort det går eftersom... ja ni vet ju själva hur de hakat upp sig. Entreprenadförfarandet är klart nu, privatiseringsivern är i hamn nu. Det sitter ett anslag på därför avsedd tavla. Vilka som tar över? AB Parlekseffektivitet? Kostnadskontrollerad Lek & Company? Nix. Personalkollektiv (de som enligt de lite grumligare delarna av valfriheten inte ens skulle få ansöka om att ta över driften, först sen inga företag hört av sig blev det plötsligt ok) respektive Unga Örnar. Det rycker i mungipan. Uppåt.

Söndag i Hornstull

Helgen som gick. Vi har tagit det lugnt. Försökt. Natten till idag var det dags igen. Nya tvättmaskinsvändor att köra. Vad skönt att vi har tvättmaskin. Vi bor 15 minuters promenad från SÖS. Idag tog vi barnvagnen till Sachsskas barnakut. Fem timmar senare gick vi hem något lugnade. Vi hoppas att det löser sig nu. Vad vi hoppas. Det ska ju inte vara något allvarligt. Men det blev ett par tvättmaskiner i kväll också. Hoppas att det var sista gången för den här gången. Nu vill vi tillbaka till vardagen. I världen utanför vann Nadal, Sirius förlorade och jag fyndade soulsinglar och lite annat (George Jones & Elvis Costello!) på Mickes. Ja det hände säkert annat också men det har ni nog bättre koll på än vad jag har. Fortsätt med det så fortsätter jag att hålla koll på den där lilla tjejen som ligger och snusar så lugnt på kudden i sin säng just nu. Om ni orkrar kan ni ju hålla en tumme för att hon får fortsätta med det hela natten.